Principer på glid

Förra veckan lämnade kammarrättspresident Thomas Rolén in ett utredningsförslag om hur det ska bli fler kvalificerade sökande till statliga toppbefattningar.
Inget konstigt i det.
Vi vill ju ha kompetent folk som ska hantera våra offentliga medel.
Nej, det var inte det som fick mig att sätta morgonkaffet fel förra tisdagen.
Det var sättet som han vill genomföra det på.
Det ska ske genom att rucka i några av svensk demokratis hörnpelare.
Rolén föreslår att uppgifterna om vem som söker ett statligt jobb ska vara hemligstämplat i tio år, inte gå överklaga och ifall någon avslöjar vem som sökt ska det vara straffbart.

Utredaren konstaterar att förslaget är en inskränkning i offentlighetsprincipen, som ingår i tryckfrihetsförordningen, men tycker att rekryteringen av kompetenta chefer är viktigare än offentlighetsprincipen i detta fall.
Det kan diskuteras.
En undersökning har visat att 69 procent som skulle tänka sig att söka statliga topptjänster om det var hemligt att de sökte, medan 57 procent skulle kunna tänka sig söka även om det blev offentligt. Inte någon jätteskillnad alltså.
Det finns dessutom en rad problem med förslaget. Inte minst har offentlighetsprincipen varit en garant mot korruption inom den svenska förvaltningen, men också varit en grundplåt för demokratin. Nu riskerar den att hamna på glid. I det specifika fallet kan vi diskutera om rätt person fått jobbet och på vilka meriter - den möjligheten försvinner med detta förslag.
Den andra delen är att det blir straffbart att skvallra ifall oegentligheter pågår i rekryteringen. I vanliga fall är det fritt fram för anställda vid myndigheter att tipsa journalister, via det lagstadgade meddelarskyddet, utan att den som tipsar straffas.

Men nu vill alltså utredaren Rolén rucka i denna princip, som hjälpt till att blottlägga åtskilliga skandaler genom åren utan att den som berättat riskerat att råka illa ut.
Meddelarskyddet är alltså oerhört viktigt för att medierna ska kunna granska makten.
Men för att kompensera folkets bristande insyn, tycker utredaren att det är tillräckligt ifall konstitutionsutskottet får veta vilka som sökt tjänsterna, och att KU kan kritisera regeringen om man tycker att fel person valts.
Om man ser det i ett större persepektiv än bara rekrytering av chefer till statliga toppjobb, så är förslaget än mer besvärande.
Vi har nyligen haft hetsiga debatt om både FRA och Ipred, som gör intrång i medborgarnas integritet och innebär att befolkningen blir allt mer övervakad.
Samtidigt tycks myndigheterna gå i motsatt riktning när det gäller folkets rätt att övervaka vad staten gör.