Jag har alltid varit stolt över att vara norrbottning. Stolt över ett län som är så rikt på tillgångar, över älvarna och vattenkraften, över skogarna och skogsindustrin, över gruvorna, över norrbottningarna som genom åren vågat säga ifrån, gå i strejk mot orättvisor.
Ett län som är det närande i konungariket Sverige och som varje år avstår från basindustriernas vinster till förmån för hela landets välfärd.
Men nu skäms jag. Jag skäms efter att ha sett Tv4-programmet Kalla faktas skildring av samehatet i Norrbotten. Vi brukar se samehatet i kommentarerna som skickas till NSD:s web, ett hat som vi inte släpper fram till offentligheten.
I programmet skildras det verkliga samehatet, det som inte stannar vid formuleringar i brev och kommentarer. Här får vi se hur samehatarna bedriver djurplågeri och tjuvjakt på renar. De kör över djuren med snöskotrar eller hetsförföljer till de inte längre har några krafter kvar. Sedan ger de sig på djuren i nästa fas i djurplågerileken. Försöker rida på djuren, applåderade av kamrater samehatare och kamrater djurplågare.
Nu finns det inget längre ett Norrbotten att vara stolt över. I programmet uttrycker företrädare för polisen en märklig förståelse för dessa brott, att de förekommit i flera generationer. Därför läggs de flesta förundersökningar ner. Det låter som en maffia, där hatet går i arv och där omgivningen håller tyst för att skydda brottslingarna.
Vi fick i programmet uppleva tystnaden och rädslan för samehatets verkställare som tycks leda rätt in i polishuset i Gällivare. Eller kanske släktskap eller vänskapsband?
Och samtidigt den eviga frågan: Varför? Vad är det för människor som ägnar sina liv åt att hata samer, stjäla och plåga renar. Har de blivit kvar i ett bitterhetens tillstånd när grannarna med framåtanda gått vidare. Där tycks finnas ett brunt bottensediment i en avfolkad glesbygd som ofta framställas så idyllisk.
Tankarna går till de finska demonstrationerna i Torneå mot flyktingmottagningen. Samma andas barn, men som här tar ut sitt eget misslyckande, sin bitterhet på en annan grupp människor.
Polischefen för hela den nordligaste regionen dömer ut det polisiära misslyckandet, att det ska bli räfst och rättarting. Kraftfulla ord.
Frågan är om det räcker med ett bättre polisarbete. Är det inte så att det behövs ett inflöde av andra tankar och inställningar i den allt glesare bygden. Därför ska vi välkomna flyktingarna, i Norrbotten och i finska Lappland. Vi behöver er.