Texter och melodier gick rakt in i hjärtat. Ungdomlig livsglädje och vemod i en blandning som exakt var jag. Lasse hade inte alla svar, men han hade förmågan att sätta ord på känslor.
Tjugofem år senare. Precis på angiven tid kliver han och bandet upp på scenen i Coop Arena. Inget svammel här, tänker jag. Han är inte den som låter publiken vänta. Skönt att han respekterar att man behöver komma sig i säng för att orka upp till jobbet på fredagen. En urtrist inställning hos en person som blivit äldre och lärt sig kväsa sina starkaste lidelser. En som är likgiltig inför det mesta, tror hon upplevt allt, men som ändå hela dagen haft ett pirr i kroppen av förväntan och som nu ställt sig längst fram vid kravallstaketet.
Vart tog den där elden vägen, ja vart tog elden vägen? Lasse ställde frågan redan år 2001 då han också fastslog att det inte har samma charm att ragla hem klockan fem, inte lika inspirerande som 1995. Jag undrar vad han tycker idag, så många år senare, och har han samma glöd för musiken?
Konserten tystar mina tvivel. Lasse har aldrig varit en man av stora uttryck, mer sakligt konstaterande, så när han säger att han älskar att spela tror jag honom helt och fullt. På storbildsskärmen ler han så smilgropsäkta att alla knutar sprängs och återfrälsningen är ett faktum. Vi klappar; Lasse, Lasse, Lasse! Ja, Lasse, hur kunde jag glömma?
Lars Winnerbäck ägnar mellansnacken åt vikten av kulturen, att alla borde få möjlighet att som barn prova på musik, eller varför inte idrott. Det skulle göra världen bättre. Han lyfter kulturskolans betydelse och oroar sig för nedskärningar, och han sjunger att han är barn av fritidsgården, av folkpark och förening.
Ljusshowen är mäktig och musikerna tighta, basen och hjärtat dunkar i takt i bröstet, och en konstpaus får mig att dra efter andan för att sedan brista ut i skratt av lättnad. Det var inte strömmen som for.
När du står ensam kvar på tå och ytan inte går att nå, när du träffat botten, kom ihåg mig då. Vi är några tusen på plats som sjunger med i texterna, blandade åldrar, och var och en lägger i varje rad in en egen betydelse.
Kom ihåg mig. Efter ikväll har låten för mig bytt mening. Jag får aldrig mer glömma Lasse. Han har sedan länge skrivit mitt liv, och när ingen annan förstår så finns han där med sin musik.