Nakenhet och slöjor

Ack, du kropp i helighet och otro. Jag stod för övrigt och pratade med en muslimsk broder om just allas vår lekamen och kvinnornas skylande med slöjor. Han framhärdade, att allt det där var frivilligt från kvinnornas sida, att de älskade sin slöja, voro i sin slöja och icke vilja skiljas från sin slöja. Eller som han uttryckte det:
- Om jag skulle be min fru sluta använda slöja skulle hon troligen vilja skilja sig från mig.
Sådan är slöjans styrka och makt - vare sig det kommer från religionen, prydheten, saligheten eller någon annanstans.
Jag berättade då om min svenskhet jag, och förtäljde om det norrbottniska livet. Hur vi vänner och bekanta har en annan sorts frivillighet i min umgängeskrets, där vi i en annan slags ceremoni tvärt om låter avtäcka allas våra kroppar intill total nakenhet och sedan instiga i den heliga bastun tillsammans.
- Det är trevligt, sa jag.
Men nej. Det var nog tämligen otänkbart, lät muslimsk broder meddela. Inte han. Hans kropp var hans och den skulle nog inte användas till sådan kollektiv njutning i glada vänners lag. Någonting var suspekt, eller så var det frivilligheten igen som kom fram.
- Alla tycker ju inte om att bada bastu, hävdade han som försvar när jag fått det att nästan framstå som ett tvång.
Ska man umgås på riktigt med mig så tar allt sin början i min bastu. Där sker det första vänskapstestet. Allt utgår från nakenheten, ångan och värmen...och umgänget. En miljö där vi alla lagt av oss våra manschetter och slöjor. En helig plats där vi är som gud skapade oss inför varandra.
Men kroppen har sin egen helighet börjar jag förstå. Man får väl försöka respektera de skylande traditionerna, även om man inte förstår dem.

Sexualiteten är ju ett annat ont. Därtill brukar det i vart fall så småningom behövas en kropp. Och över en vanlig kaffekopp, helt påklädd, i ett helt ordinärt svenskt fikarum var det någon dag senare sekulariserad diskussion om den totala hemskheten i sexhandeln. Att sälja sin kropp...den ultimata kränkningen.
Jag tänkte på skogsarbetarna förr som slet ut sina kroppar i det kanske tyngsta av alla kroppsarbeten. Barackliv och sågblad. Rimfrost, yxor och ackord.
- Vid 50 års ålder kunde ju kroppen vara helt utsliten, reflekterade jag. Är inte också det att sälja sin kropp i oheligt syfte!?
- Nej, det är inte samma sak, hävdar debattörerna.
Sälja sex för pengar kan heller aldrig ske frivilligt, påstås det. Bara droger och träsk och hallickar. De kvinnor som själva försäkrar att det är självvalt är duperade.
Men den muslimska slöjans frivillighet, påståenden om den äro tydligen alltid i sanning. Här finns ingen dupering.
Kroppens gåtor gör mig förvirrad. Allt är tydligen mer komplicerat än det mest logiska, tänker jag och förstår att detta med sexualiteten och nakenheten har sin egen laddning. Man kan krossa en skogsarbetares rygg utan att det alls finns någon synbar omoral i det. Men skulle det vara någonting sexuellt med i bilden, utan några kroppsskador alls som följd, då laddar vi moralkanonerna.
Kroppen och nakenheten är i otro med varandra. Som om vår lekamen var en smutsig ägodel vi får dras med, en slags oönskad bilmodell som följde med på köpet när vi föddes. Den kan skändas med sprit och droger. Den kan tröttas ut och förstöras i hårt kroppsarbete. Den kan stressas och pressas, och krossas i trafikolyckor. Det går bra. Bara den är påklädd.