Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att jag tycker att det är helt orimligt att världen ser så jävlig ut som den gör, med tanke på att det finns så oerhört mycket bra musik i den. Musik som skulle kunna lösa många samhällsproblem om folk bara lyssnade på den. Rasism, rovdrift, sexism, våld, miljöförstörelse och så vidare etcetera – det finns musik som bär fram idéer som kan trycka tillbaka närapå varenda elakartad kraft i den här världen!
Dessutom på ett ganska enkelt sätt. För musik är ju bra på så vis, att de flesta kan ta del av den. Kärnfullt och lättillgängligt får man pang, tjoff och tack med sig precis vad man behöver i sjungen information, oftast på mindre än sisådär fem minuter. Och ibland går budskapet till och med att dansa till!
Inte heller gäller det bara kända låtar på engelska. Gud nej, människan har hunnit skriva fram så pass mycket bra musik att det finns något för jordens alla hörn, på alla språk och dialekter man kan tänka sig. Om vi tar Norrbotten till exempel. Bara i Norrlåtars och Euskefeurats låtkataloger finns det tillräckligt med bra text för att styra upp ett politiskt stringent och kraftfullt jävlaranamma-parlament för länets räkning. Ni vet precis ett sådant som för närvarande lyser oerhört starkt med sin, ja – frånvaro. För behöver man egentligen mer än att lyssna på Länge har vi väntat och Strejkvisa från Pajala för att veta vad vi borde göra tillsammans?
Jo, det verkar inte bättre.
För naturligtvis begriper jag att allt inte är så pass enkelt. Trots en ibland uppflammande optimism tar det mig inte mer än ett par sekunder innan jag inser att kultur inte har den genomslagskraften. Tänk bara på filmen Wall-E från 2008, som bara på biografer spelade in över en halv miljard dollar. Den har säkert setts av flera hundra miljoner människor, men uppenbarligen tycker till exempel större delen av USA att det är dags att lämna Parisavtalet. Igen. För att inte tala om John Lennons Imagine. Hur många gånger har inte världens engelsktalande sjungit med i texten? Med tanke på världsläget verkar en alldeles för stor del av dem inte ha brytt sig om texten de sjungit.
Nåväl, om inte annat är Länge har vi väntat och Strejkvisa från Pajala fortfarande riktigt bra låtar. Till och med Imagine, även om man möjligen hört den något för ofta.