Nu är det ett par år sedan jag läste boken, så jag minns inte särskilt många av dem. Egentligen bara den där om hans egendomliga sätt att koka ärtsoppa.
Det sades nämligen att han brukade kliva upp tidigt på morgonen, fylla kastrullen med vatten och gula ärtor, vrida plattan till lägsta nivå, sätta sig på bussen till Gällivare och vara där hela dagen, för att sedan komma hem till färdiglagad ärtsoppa. Man kan säga att han överlät åt tiden själv att sköta matlagningen.
Jag har själv inte provat om det fungerar, men rimligen borde det gå. Bestämmer man sig för att försöka med det lägsta värmeläget, så handlar det väl bara om att testa sig fram till hur länge kastrullen behöver stå på plattan för att ärtorna skall bli soppa. Och hur mycket vatten man behöver för att vätskan inte skall dunsta bort. Ärtsoppa borde det bli till slut.
Jag har varit nära ett par gånger. Tänkt att jag provar när jag vetat att jag inte behöver lämna hemmet på hela dagen, så att jag inte bränner ner hela lägenhetshuset om det misslyckas, ifall jag slagit i för lite vätska så att det slutar med att kastrullen står och torrkokar. Men varje gång har jag tvekat, för att slutligen hemfalla åt det att följa det recept som står skrivet på de gula ärtornas förpackning. Det där som inte går att misslyckas med, så länge man rör om i kastrullen då och då.
Ändå träffar jag då och då människor som föreställer sig det vara svårt att koka ärtsoppa. Som varken har funderat på att laga ärtsoppa à la Emil Annorlunda eller följa förpackningens recept. Inte heller har de någonsin köpt en förpackning med gula ärtor, vilket naturligtvis gör det ännu lite svårare att koka soppan själv. Istället köper de den på burk. Inte för att de är människor som kan mindre, utan för att burken gör att människan inte behöver kunna mer. Det är en väsentlig skillnad.
Jag vet, det här är ett ganska dåligt underbyggt resonemang för att lyfta kulturens betydelse för möjligheten att lära sig saker för att utvecklas. Så att människan skall slippa behöva nöja sig med det paketerade, det som alltid är av andra påbjudet. Nåväl, om argumenten är för svaga innehåller krönikan i alla fall ett bra boktips. I ”Den barnlösa byn” kan vi lära oss mer än om hur man långkokar ärtsoppa. Så som varje bok lär också den här människan om hur kunskap gör henne fri.