Jag är grymt imponerad av hennes engagemang och hur hon hanterar konsekvenser. Miljörörelsen, särskilt Greenpeace, har tidigt gjort aktioner som tangerat lagens råmärken. Andra aktioner, till exempel att klistra fast sig vid en målvaktsstolpe under en tevesänd stormatch, kan rimligen inte betraktas som illdåd även om de sinkar matchen några minuter.
Men tänk om alla gjorde så?
Ja, tänk om …
Låt oss inte glömma att alla förändringar som gett frihet att uttrycka och organisera oss har tillkämpats mot rådande ordning. Mot rådande lagar. För bättre villkor. För kvinnlig rösträtt, till exempel.
Idag är få politiker och andra ledare intresserade av att ta selfier med ”brottslingen” Greta Thunberg.
I juni förra året blockerade hon och andra klimataktivister tankbilar i en oljehamn i Malmö. Utan något som helst motstånd lät aktivisterna sig gripas.
Brottet rubricerades ”ohörsamhet mot ordningsmakten”, då aktivisterna inte följt polisens uppmaningar om att lämna platsen och avbryta aktionen. Fy, fy!
Denna form av civil olydnad ignorerar inte lagen eftersom de som deltog stod för vad de gjort och stannade kvar vid ”brottsplatsen”. De följde därmed principen om villighet att själva utstå lidande, som har förgreningar till den indiske politikern och andlige ledaren Mahatma Gandhis ickevåld.
När Fridays for Future och andra grupper agerar för vår framtids skull genererar detta ”trollarméer” – mestadels vita män – att skriva vilken skit som helst. Moget? Knappast. Fegt är bara förnamnet.
Om nu miljöaktivister gör fel, så låt oss påminna oss om att det gjorde även arbetar- och kvinnorörelsens pionjärer.
För egen del har jag egna försyndelser av att ha sprejat slagord i en gångtunnel i Karlstad. Fy, fy! Brottsligt? Nja, mina vänner och jag såg snarare det brottsliga i förekomsten av grå tunnlar än att det sprejades politiska krav på deras väggar. Vi hade dock inte en tanke på principen om villighet att själva utstå lidande. Det har många av dagens aktivister.
Från högerhåll höjs röster för att stämpla miljöaktioner som sabotage, som om dessa aktioner för miljöns skull vore hot rikets säkerhet.
Jag hoppas vi får se fler miljöaktioner, att de växer i styrka och fortsätter vara nödvändiga väckarklockor så att vi inte slumrar till mot ett bolster vävt av passivitetens eller någon-annan-ismens rättfärdighet: ”Nej, jag gjorde inget.”