Massor med mat i alla fall och inte bara räkor och lax utan skinka, korv och många feta såser. Hm, var det inte nästan detsamma vi åt till nyår och påsk när jag tänker efter? Kanske dags att låta säsongens fisk, rabarber och jordgubbar inta hedersplats vid sommarens stora högtid? Och känna stor tacksamhet för att vi har så mycket mat.
Minns en mycket lyckad midsommar i mina barndomstrakter någon gång på 1950-talet.
Vi har med oss bara det allra nödvändigaste när vi sätter oss ner i båten: pappa vid årorna, brorsan vid styråran och mamma och jag i mitten med hunden Noppe. Katterna får snällt vänta vid strandbuskarna.
Det är en tid på året då bondfolket kan unna sig lite ledighet. Korna går på grönbete dygnet runt, grisarna bökar i sin inhägnad, till och med hästen släpps fritt i skogen. Fast storstädning måste man ju ha förstås. Och städa lagården, helst innan midsommar. Och allt som ska vädras och tvättas ... Mamma behöver verkligen ha lite ledighet!
Marjosaari är en lång klippö där man kan göra upp eld och bada från släta hällar. Mamma har plättsmeten i en mjölkkanna och sylt i en sparad syltburk. Antagligen har vi även en korvring för att stå oss över halva dan. När brorsan, Noppe och jag har plaskat färdigt är maten också färdig. Så mycket mer gör vi inte – vi är lediga och även mamma och pappa är lediga och badar. De blir som pånyttfödda. Vi spanar efter timmerflottar som glider runt i sjösystemet. Under min barndom hölls det även flottartävlingar. När tog långtradarna över timmertransporterna? undrar jag nu.
Tänker på ett foto med föräldrarna innan vi barn kom till. De bodde i huvudstaden, hade ett arbetsamt men rätt fritt liv med vänner och utflykter. På några foton ser man dem badandes i havet vid en klippö. Hade jag blivit en Helsingforsflicka om kriget inte kommit – hade jag fötts överhuvudtaget?
Men kriget kom, huvudstaden bombarderades och pappa kallades in. Då blev farmor ensam på torpet så mamma fick lov att flytta in. Allt i svindlande fart, har jag förstått, men ändå inte som i Ukraina.
Har säkert skrivit om detta flera gånger, vilket kan bli tröttsamt för läsaren. Allt har väckts till liv med början den 28 februari 2022.
Men nu är det rönnens tid mellan hägg och syren. Och vägrenarna lyser gula och rosa. I skogarna har bärriset sällskap av skvattram. Blomstertiden har kommit, åtminstone till de platser där robotgräsklipparna inte kommer åt.
Glad midsommar! Och lämna någonting åt humlorna, ängens flitiga arbetare som Harry Martinson kunde ha uttryckt det! Ibland är lien bättre.