Merde! Världens bästa snuskgubbe på bioduken

T änderna var fula, öronen stod
rakt ut och blicken sökte sig nervöst till scengolvet medan han mumlade fram sina jazziga chansons.
Några år senare, under 60-talets sexuella revolution, tog den begåvade kompositören sin revansch. I rollen som Frankrikes mest skabrösa snuskgubbe fick han ligga med Brigitte Bardot och andra av tidens åtrådda kvinnor, samtidigt som han spelade in progressiv, utmanande popmusik som fortfarande låter lika modern. 
Jag vet att det inte alltid är så politiskt korrekt att hylla en söndersupen fransman som säger "I want to fuck you" till Whitney Houston i direktsänd tv-show och sjunger om incest - bland mycket annat - men är något av en idol, helt klart.
Och nu kommer Hollywoodfilmen om honom, med Europapremiär i dagarna.

Det var bara en tidsfråga innan någon smart producent kläckte den idén. Alla ingredienserna finns ju där, från den judiska uppväxten i ett naziockuperat Paris till framgångsrik kompositör, lebeman, fransk nationalikon och provocateur.
Regissören Joann Sfar bådar gott och att döma av trailern är Eric Elmosnino perfekt i huvudrollen, porträttlik in i minsta detalj.

Ändå är jag kluven. Vie Heroique, som filmen heter, må vara Universals Pictures första fransktalade film men den är ändå bara en i raden av så kallade "biopics".
Det börjar bli den enklaste genvägen till Oscarsgalan - köp filmrättigheterna till en biografi om en legendarisk artist. Många har varit toppen; Walk the line, Ray, Backbeat och Control är några exempel. Oliver Stones The Doors? För all del.
Men någonstans i Drömfabriken, när kopian ska gestalta det odödliga originalet, går mystiken förlorad.

Jag älskar rockbiografier. Däremot förblir artisten - inklusive all mytbildning - så mycket större än den mest grandiosa Hollywoodproduktion någonsin lyckas förmedla.
Det är därför jag innerst inne helst slipper filmen om The Beatles eller Elvis, Kurt Cobain eller Jimi Hendrix.
Eller, för den delen, den om Serge Gainsbourg.
Jag kan ha helt fel - och kommer att se Vie Heroique alldeles oavsett.
Zut alors.