Tankarna går till Peter Jacksons "Sagan om de två tornen".
Minns ni scenen när nervösa krigare står på muren av Helms klyfta och tittar ut i mörkret? De vet vad som finns där ute, de vet att en sällan skådad här är på väg, men de vet inte om de är redo för anstormningen
När eldarna från orcherna närmar sig och vrålet av segertörstiga kämpar ökar i styrka blickar kung Théoden ut mot invasionen och konstaterar: "So it begins".
Luleå har väntat på den här veckan sedan i augusti när staden presenterades som värd för Melodifestivalen 2020. Sedan dess har vi försökt förbereda oss så gott det går. Biljetterna har tagit slut, hotellrummen är uppbokade och fjäderboorna har blivit utrotningshotade.
Vi vet vad som kommer från andra sidan Bergnäsbron, en maskin som erövrat hela landet, men är vi redo för anstormningen?
När jag tittar ner i min telefon under onsdagen lyser de mörka ringarna kring Instagrams storys upp en efter en och texterna vrålar ut "Luleå".
"So it begins".
Artisternas första dag i Luleå bestod av så kallade "torrepetitioner" i Porsöhallen, där dansare och koreografi visades upp inför produktionsteamet. Under eftermiddagen fylldes hotellfoajén av journalister med resväskor och artister med managers som guider bland fullbokade intervjuscheman.
Anis Don Demina vandrade omkring med en personlig kameraman, Drängarna bjöd på "Om du vill bli min fru" med mardrömsakustik och Mariette gled runt med en moralisk finalbiljett i fickan.
Innanför lykta dörrar, med tydliga direktiv om att inte låta dörren stå öppen för länge och med dubbelkoll på gästernas identitet, spelades lördagens bidrag upp två gånger för ett tiotal journalister med vitt skild entusiasm.
Vad har vi oss då att vänta på lördag? Ja förrutom en allergiattack till fjäderboas, ballonger och konstiga diadem ska de här låtarna uppträda:
1) Mariette, "Shout it out".
En riktigt bra poplåt och min givna favorit. Betydligt mer Halsey än tidigare bidrag och den bästa versen på länge (om nu någon bryr sig om det i Mello).
2) Albin Johnsén, "Livet börjar nu".
Det här känner jag igen, även om den har mycket Mello-filter över sig. Det låter lite som Norlie & KKV eller Oskar Linnros eller som han som gjorde "Din soldat" ... vad heter han nu igen? Albin?
3) Drängarna, "Piga & Dräng".
Det låter precis som förväntat. En lång väntan på tjo och tjim i fiolrefrängen. Det l-ä-r bli tjofaderittan i Coop och på höskullen till den här d(r)ängan.
4) Amanda Aasa, "Late".
Låten förtjänar att gå vidare. Men en Veronica Maggio-deppig pophit fastnar troligtvis på fler spellistor i framtiden än i Mello-hjärtan på lördag.
5) Anis Don Demina, "Vem e som oss".
Hade inte Drängarna höjt festribban ovanför taknocken skulle den här låten vara given. Partyhiphop som både påminner om Movits och Macklemore. Rätt najs faktiskt.
6) Faith Kakembo, "Crying rivers".
Att sjunga om tårar i Melodifestivalen är som att se en film om tandtroll på lördagsmyzet. Ingen vill veta av det. Därför räcker inte Kakembos vackra röst när det mäktiga trycket saknas.
5) Mohombi, "Winners".
Mohombi har lärt sig sin läxa och kommer med en väldigt Mello-aktig låt som har både Måns och Robin i sig. Lite mäktigare än tidigare festdängor. Frågan är om det till och med blir för lite refräng från snubben som tjatade sönder "Hello" sist.
Under torsdagen väntar presskonferens, repetitioner på scenen och välkomstfest.
Nu har det börjat.