Biblioteken betyder mycket för mig och bär både minnen och upplevelser. Under min utbildning i Övertorneå häckade jag bland gamla bokryggar. I Göteborg förundrades jag över att restauranger, schackspelare och litteratur samsades så bra under samma tak. Karolinska sjukhusets bibliotek blev min oas i en värld som skakade under min mammas sjukdomstid. Mina första biblioteksbesök i Kiruna minns jag också. De ringlande trapporna. Världar som öppnade sig, oändliga möjligheter för ett nyfiket barn och senare en kunskapstörstande tonåring. Att efteråt öppna kassen med låneböckerna var som att dyka ner i en godispåse där allt var gott. Och gratis.
I Bibliotekslagen står att alla kommuner ska ha ett folkbibliotek och det ska vara avgiftsfritt att låna böcker. Man ska särskilt uppmärksamma de med funktionsnedsättning, nationella minoriteter, barn och ungdomar och de med annat modersmål än svenska. Demokratin går som en röd tråd genom texten. Men det kanske inte alls ska tas för givet. Enligt en artikel jag läser har SD velat ändra bibliotekens inriktning både lokalt och över hela landet (Dagens ETC; 210317). Partiet har även velat begränsa möjligheten för alla människor att ta del av tjänster, såsom just lån av böcker (Sveriges Radio; 191130). På biblioteket i Sölvesborg har man rensat litteratur. 17 000 titlar, tydligen. (Arbetet; 220222). En hel del konstverk gick samma väg.
Jag är som alltid förväntansfull när jag nu kliver in på biblioteket i Kiruna. Fortfarande känslan av att allt finns här. Hela världen samlad på en plats. Det kan låta högtravande och överdrivet men jag är knappast ensam om att känna så. På grund av stadsomvandlingen ska biblioteket få en ny plats. Flytten är i full gång och det är bråda dagar. Jag är här för att hämta ut böcker som inte funnits att köpa någonstans. Till slut har jag kontaktat den norska författaren för att kunna köpa dem direkt av honom. Frakten blir för dyr, säger han och hänvisar mig till mitt bibliotek istället. Såklart.
Snart står jag ute på gatan, i verkligheten, igen. I fönstret finns verk av en lokal konstnär. Jag känner tyngden av min bokpåse och längtar hem. Några ungdomar skyndar förbi, fokuserade på sina mobiler. Jag undrar om de vet att de just passerat hela världen och lite till? Att de bara hade behövt lyfta blicken.