Sedan kom en gäst, sjövägen. Det är ungefär som att bli on-line, bara det att man slipper strömförsörjning till eländet.
Jag tvingades helt enkelt krypa ut från granriset och blev följaktligen åter synlig för NSA:s satelliter.
Jag bestämde mig för att skita i det där, ställde mig mitt på gräsmattan, skrek och vinkade i en kvart – nittio graders vinkel – rakt upp.
– Aaaah!
Då fick jag ett meddelande om att jag borde lugna ner mig.
– Bah!
Far åt helvete. Här ska inte åkas någonstans eller lugnas ner.
Jag försörjer mina egna tokerier, blottar allt och har redan bestämt mig. Här ska jag förbli, ouppdaterad i tolv månader.
Jag vill se snöstormarna vina och skotta stigar till vedboden och sedan till bastun.
Jag ska leva på ved, spagetti, burkmat och gammalt survin.
Palt på söndagarna med mjölk och potatis från bonden i byn.