Krönika
Men hennes arv lever kvar, och dÄ talar jag inte bara om hennes handarbetskunskap. Nej, det handlar om mer Àn sÄ - det vill sÀga en person frÄn den Àldre generationen som lÀrt sig att hushÄlla med de resurser man har. Att vördnadsfullt spara pÄ gamla textilier, sy om, omvandla nÄgot gammalt till nÄgot nytt och aldrig, aldrig slösa eller tro att det som Àr gammalt inte kan fÄ nytt liv.
Samtidigt minns jag en julklappsönskning â en industritillverkad fisketröja jag sett pĂ„ Domus i LuleĂ„ och som jag önskade mig Ă€n nĂ„got annat.
Jag fick en hemstickad fisketröja sÄ klart, idag vÀrderad lÄngt mer Àn den i akryl jag sÄ hett efterlÀngtade. Jag minns besvikelsen.
DÄ handlade det om ett barn som var uppvuxen med hemstickade tröjor, mössor, vantar, ullunderstÀll och slipovrar samt hemsydda overaller, kappor, byxor, kjolar, klÀnningar, skoband och sÄ klart handbroderade dukar till alla högtidsdagar.
Idag vet vi givetvis bĂ€ttre. För nĂ„gra Ă„r sedan kom flera reportageböcker ut om textilindustrins stora pĂ„verkan pĂ„ miljö och mĂ€nniskor. Speciellt i utvecklingslĂ€nder, dĂ€r den lĂ€sare som orkade kunde möta textilarbetare i Kina, Indien och Bangladesh â alla med berĂ€ttelser om hur modeindustrin inte bara skapat personliga hĂ€lsoeffekter av negativ art utan Ă€ven pĂ„verkat samhĂ€llen pĂ„ en strukturell nivĂ„. Exempelvis att floder och vattendrag i södra Indien, tillsammans med dammar förgiftat marker sĂ„ att bönder tvingats lĂ€gga ner och flytta till storstĂ€dernas getton i jakt pĂ„ försörjning.
Samtidigt har 840 ton svensk prima ull slÀngts, brÀnts och grÀvts ned varje Är och 220 ton utlÀndsk ull importerats i textilindustrins namn.
Men nu verkar trenden vÀnt, enligt en artikel i senaste numret av Hemslöjd. Den svenska ullen har fÄtt upprÀttelse och inte bara för de smÄskaliga slöjdentusiasterna, utan Àven för FÄravelsförbundet som ser ullen som en potentiell inkomstskÀlla istÀllet för en kostnad.
Svensk ull Àr pÄ frammarsch. Men troligen krÀvs en mycket större insats. DÀr finns föregÄngslandet Norge som pÄ uppsamlingsplatser jÀmnt fördelade över hela landet tar emot all ull, sorterar, klassificerar och sÀljer den vidare. IstÀllet för som svenska fÄrbönder som sjÀlva tvingas krÀnga sin ull till ullaktörer. Och de har tidigare inte funnits norr om GÀvle.
DĂ€rför sĂ„ positivt att Sörböle Ullstation, utanför UmeĂ„ startat. LĂ„t oss hoppas pĂ„ en ullrevolution â detta material som inte bara vĂ€rmer, isolerar, tar upp fukt, motverkar dĂ„lig lukt och dessutom Ă€r eldhĂ€rdigt och vĂ€rmer Ă€ven nĂ€r det Ă€r blött.