På hemsidan står att läsa att bygget planeras att starta i början av året och att ”vi avser också att sälja hela eller delar av projektet under början av 2016, vilket kommer medföra ett mycket positivt resultat för bolaget”.
Etableringsföretagets företrädare har länge sagt att det inte finns någon anledning att vara mer öppen om projektet Barents center. Vad de glömmer är att det här inte är en vanlig affärsuppgörelse företag emellan. Det här är en affär där skattebetalarna satsar drygt 18 miljoner kronor per år i 25 år, pengar som annars kan användas till annat, som fler lärare, fler händer i vården, upprustning av vägar och avlopp eller annat som hör till kärnverksamheten.
Skattebetalarnas satsning i projektet var inte självklar och när olyckskorparna hoade som värst sade Mikael Fahlander att de kommer att få ”stå i skamvrån”.
Sedan i våras har gränsborna väntat på att Barents centers representanter ska lämna in de kompletterande bygglovshandlingar som krävs för att bygget ska komma igång. Till slut kom beskedet att invigningen av Barents center inte kommer att ske till skolstarten 2016, som utlovats.
Det senaste beskedet är att mer information kommer under januari och Haparandas politiker har inbjudit företrädarna till kommunfullmäktigemötet i februari.
Under tiden Haparandaborna väntat har markområdet stigit i värde, aktier har sålts och gett företrädare inom bolaget miljonutdelningar, totalentreprenören har bytts ut och planer för bygget har ändrats. Nu är projektet som inte börjat byggas alltså till salu.
Om Barents center inte blir av föreslår Haparanda revy att platsen blir en pool på gränsen, utomhuspooler saknas i både Haparanda och Torneå.
Haparandabornas frågetecken behöver rätas ut. Det är dags för kejsaren att ta på sig kläderna och i egen hög person, träda fram och möta folket. Haparandaborna förtjänar det, de förtjänar en förklaring.