Kornelia Waller: En stadsdel fylld av gråa själar

”Edeforsgatan är mäktig lång och stor, här bor många fler än vad du tror. Några har det dåligt, andra har det bra. Här på Örnäset trivs jag.”

Foto:

Krönika2016-11-12 06:00

Jag vill skriva om Örnäset, om Luleås östra centrum. Epicentrum av mitt sociala liv. Men att ni ska sitta och läsa min romantiska avbildning av ett intet­sägande tidstypisk 1950-tals­område känns inte som något vi ska ödsla trycksvärta på.

Snarare tror jag att det kan vara intressant att se på Örnäset ur ett historiskt perspektiv. Örnäsets historia är också en historia om Norrbotten, folkhemmet och gruvnäringen. Men vi får försöka fokusera på ett mindre område, eller hur? Vi zoomar in, och ser tegelhusen på Edeforsgatan och Örnäsets centrum.

De flesta böcker jag hittar handlar om naturen och gruvorna. Inte då konstigt att sydsvenskens bild av Norrbotten är begränsad till dessa ämnen när vi själva återskapar myten om den gastkramade naturen och den sävliga nordbon.

Men det finns också ett fåtal små lokala publikationer med statistik om Örnäset från 1970- och 80-talen. Precis som gatunamnet Gråsjälsgränd (som ligger i Örnäsets centrum) målar siffrorna upp en sorglig bild. Ensamhushåll med sociala och ekonomiska problem. Alkoholism, otrygga miljöer och brottsbenägna ungdomar. Detta stämmer delvis även i dag.

Örnäset byggdes för att möta den efterfrågan på bostäder som kom av att Norrbottens Järnverk (nu SSAB) byggdes under 1940-talet. Lägenheterna på Edeforsgatan byggdes med fokus på att vara billiga, både matrialmässigt och ur driftsynpunkt. Området utrustades med service i form av vårdcentral, tandläkare, skola och butiker. Detta gjorde, och gör, att Örnäsborna har liten till ingen anledning att åka in till stan. Detta tror jag är en bidragade orsak till varför Örnäsborna är beredda att försvara området. Det är som en liten stad i staden, typ en by.

Under rubriken ”De unga brottslingarna – här håller de till” i NSD 9 januari 2013 presenterades statistik som målade upp Örnäset som ungdoms­ligornas tillhåll. Kommentarsfältet på internet är fyllt av arga Örnäsbor som tycker att siffrorna är missvisande och orättvisa.

I boken ”Norrbotten – migration”, från 1979 säger en anonym Örnäsbo följande: ”Det skrivs så mycket i tidningarna om Örnäset. Så fort det är någonting så nog är det Örnäsets ungar man klankar på – men när det händer någonting på annat ställe i stan, då skrivs det mindre.”

Varför var och är Örnäsborna så benägna att försvara sitt bostadsområde ?

Hyrorna i området är på en lägre nivå än riksgenomsnittet. Detta gör att vi som bor här har liknande socioekonomiska förutsättningar, och i förlängningen många liknande erfarenheter. Alla vi som bor här känner eller har väl känt någon med sociala problem i någon form? Detta tror jag gör att kritik och negativ statistik tas som ett personligt påhopp.

Men jag hittar inte bara sorgliga siffror. Jag finner också ett häfte sammanställt av Örnäsgruppen. Det tunna häftet är fyllt av små levnadsöden och Örnäsbornas subjektiva, mer positiva bild av bostadsområdet. Jag upptäcker med stor förvåning att Gråsjälsgränd – gatunamnet som poetiskt sammanfattar den dystra känslan i mitt bostadsområde – egentligen är en felskrivning! Det skulle ursprungligen syfta på sälen som kan mötas i Luleå skärgård. Gråsälsgränd.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!