Krönika

Vi var ju överens om att ogilla Black Friday för att motverka överkonsumtion, köphysteri och i förlängningen miljöförstöring. Vår överlastade livsstil behöver inga fler kommersiella jippon som får spenderarna att rusa som vettvillingar mellan köpcentran och butikskedjor för att inte gå miste om ett fynd. Men nu har journalisten och författaren Patrik Lundberg skrivit en krönika som rört till det för den medvetna samhällsindividen. I korthet handlar hans text om den utsatthet han upplevde under sin uppväxt med ensamstående, lågutbildad mamma. Varje krona vändes på medan han önskade sig samma prylar och kläder som sina bättre bemedlade kompisar, som hyfsade fotbollsskor, Second hand – som ofta framhålls som en rättrådig väg för planetens framtid – ger Patrik Lundberg fantomsmärtor vid blotta tanken. I och med införandet av den nya rean i lagom tid innan den egentliga julhandeln behöver inte låginkomsttagare vänta till mellandagarna, utan kan skrapa ihop ett gäng julklappar att lägga under granen till sina barn, så att de kan få åtminstone något av det som står på önskelistan. 

Det hade ingen tänkt på förut, innan Lundberg påpekade det. Att vi alla är konsumenter  och att nedsatta priser kan ses som en jämlikhetsfråga. Så nu sitter vi där med vår smartphone och darrande finger och vet rakt inte vad vi ska gilla och dela. Ska vi solidarisera med miljön eller de fattiga? 

Ingen skugga över Lundberg, i egenskap av etablerad journalist och författare når han många läsare och bidrar till att vidga perspektiven i relevanta frågor. Han har blivit något av en utvald röst för det som avviker från medelklass- och storstadsnormen. Men hans subjektiva upplevelser tolkas ibland som objektiv sanning. Min egen uppväxt påminner om Lundbergs såtillvida att jag sällan fick nytt. Jag ärvde det mesta av mina syskon, köpte jeans på Konsum ända upp i tonåren och hade inte något sparkonto att tala om vid flytten hemifrån. När jag som fjortonåring skulle gå på disko en fredag stod jag med mina kompisar och glodde in i garderoben, och allt som fanns tvättat var en mjukiströja med Mimmi Pigg på. Oftast när jag träffat Patrik har han burit kostym, och i likhet med honom klär jag mig numer bra, men till skillnad från honom i praktiskt taget endast second hand. Inte av den anledning han i sin krönika menar – som något slags livsstilsstatement, utan för att det tillåter mig att ha en stor garderob. 

Men hur skulle vi ha det med Black Friday? Är det av ondo eller av godo? Ska vi trycka på tummen eller inte? För klimat- eller klasskampen? Ska medelklassen dubbelskämmas för sin köpskam eller rentav solidaritetsshoppa för att svensk handel inte ska avskaffa jippot till nästa år? 

Själv undviker jag helst både köpcentrum och dess motsvarigheter på nätet eftersom det ger mig liknande fantomsmärtor som Patrik Lundberg får av begagnat. Men jag är inte dummare än att inse att utbudet i mina bästa second hand-butiker står i direkt relation till andras nykonsumtion.