Kära Ebba Busch, hur vet du vad som är bäst för Kirunaborna? Den frågan vill jag gärna ha ett svar på.
Nunasvaara och byn Vittangi igen. Ett område mellan älvar och sjöar, med myrar, kallkällor och månghundraåriga tallar. Här vill gruvbolaget Talga ha en gruva och det ska de få. Kaffet hamnar i vrångstrupen när jag ser på kvällsnyheterna.
Tokerierna har inga gränser när Ebba Busch med bestämdhet i rösten säger att Talgas planerade gruva i Vittangi är det bästa för oss som bor i Kiruna.
Att kommunledningen sätter ner foten är bara ett bevis på att vi trilskas. Som om ett nej till gruva utan att ta reda på varför, bara är ett litet gupp i regeringens agenda. Kanske är Kirunaborna eller Vittangiborna inget att bry sig om? En liten skara tjurigt folk med en lika motsträvig kommunledning? Eller inte.
Kanske borde Ebba ta en titt i historieboken och se vad som hände under gruvstrejken, när Kirunaborna fått nog? Det finns en kraft här som går att räkna med. Den goda vilja som kommuninvånarna visat räcker nog inte hur länge som helst.
Det är förresten inte bara en enda gruva som planeras utanför Vittangi. Nej, det är fyra stycken och de kan omöjligt gå i samklang med naturen. De lämnar spår i både mark och vatten.
Den verklighet vi lever i är förstås mycket långt ifrån Ebba Busch kontor och ännu längre ifrån gruvbolagets. Talgas huvudkontor finns nämligen på andra sidan jorden; i Australien.
Någonstans läser jag att gruvbrytningen ska hålla i femton år och i slutänden ge sextio jobb. Sextio arbetstillfällen alltså, till Kiruna som idag, tillsammans med Gällivare, har landets lägsta arbetslöshet. Vi tampas med kostnader för stadsflytt, vi har tusen lediga jobb men nästan inga lediga bostäder.
Personal som jobbar med stadsflytten tar sig hit för att arbeta och åker hem för att leva. Skatt betalas någon annanstans. Industrin dammsuger upp alla arbetsföra människor medan det går en kall vind inom andra yrken. Hör inte Ebba, att Kiruna bara blir ett arbetsläger dit man kommer för att tjäna pengar?
Men man får välja, säger Ebba, mellan Kiruna och Sverige eller Kina. Det finns bara en enda hake. Kirunaborna får inte välja. Vi har blivit en koloni i landet Sverige, fri för vem som helst att tjäna pengar på. Utan att behöva ge någonting tillbaka.
Så vad är egentligen bäst för oss Kirunabor, Ebba? Den frågan väntar ännu på sitt svar.