Just den här månaden är skillnaderna mellan söder och norr verkligen påtagliga, kanske speciellt för oss som bor här längst upp i landet. Det tänker jag också på i maj. Medan snön allt som oftast vräker ner till valborg florerar bilder på blommande körsbärsträd i Kungsträdgården. De börjar ha sommar där men hos oss är det inte lönt att byta till sommardäck för tidigt. Inte om man vill slippa bli stående på väg uppför Runabacken eller kana i diket efter E 10:an eftersom vintern alltid dröjer sig kvar och gillar att överraska. Då känns Stockholm både avsides och rent av exotiskt. Speciellt i maj.
Utöver väder tänker jag på ved. Det är ett stående inslag under maj månad. Har man inte egen skog får man beställa och det för med sig ett antal ved-veteraner som varje år konstaterar att man blivit lurad att betala överpris. Jag protesterar jämt men säger inget. Det hör liksom våren till att få sin vedhög besiktigad och utdömd men likväl prisad när höstkylan alltför snart sätter in igen.
Och dyrt har det blivit, det hinner jag också tänka på denna månad. Medan priserna på det mesta stiger finner jag mig själv stå vid spisen och sända en tacksamhetens tanke till mina föräldrar. De som lärde mig köpa och laga mat så det inte tar hål på ekonomin. Nå, en egen ko för mjölkens skull kanske jag skulle behöva, men i övrigt inget. Även om mitt grönsaksland antagligen inte ger någon större avkastning i år heller så vet jag att skogen är full av bär och lika gratis som låneböckerna på biblioteket. Och att återanvända plastpåsar har jag också lärt mig, något som är självklart för den generation som upplevt betydligt fattigare tider än de vi har idag.
Maj är sannerligen en bra månad på många sätt. När snön vräker ner ute kan man med en lättnadens suck lägga sig på sofflocket och fundera. Lyssna till svanarna som landat i älven i väntan på att all is ska försvinna. Hoppas att islossningen inte blir som den i Torneälven 1677, bevarad genom Keksis kväde. Den gången som isflaken drog med sig både hus och hem och kreatur längs sin våldsamma färd.
Än är det lugnt. Än ska inte veden staplas och än ska inte bären plockas. Nu är drömmarnas och längtans tid. Och kanske är den ljuva sommaren som allra bäst när den ännu inte kommit, när vi ännu bara har den som en skimrande hägring framför oss.