Ett Luleå med mångfald har högt i tak. Därför kan jag inte förstå dessa infantila försök att piska upp stämningar mot planer på att bygga en moské.
Det förs kampanjer mot ett moskébygge från ”Älvens folk”, vilket det nu är. Och från ett parti i fullmäktige som i sitt motstånd mot allt främmande ville att kommunen ska ersätta Fairtrade-märkt kaffe och istället köpa svenskt kaffe. Var nu dessa odlingar av svenska kaffebönor finns?
För egen del av har jag enbart positiva erfarenheter från möten med muslimska vänner, oavsett om de är troende eller kulturella muslimer. Som hos en familj i flyktinglägret Beach Camp, Gazaremsan. Eller hos en familj på Västbanken. Eller under min tid i Karlstad då jag spelade korpfotboll med ”Arabiska gänget”. Underbara bollartister som liksom jag hade svårt med den i fotboll viktiga detaljen – att passa. Har även spelat fotboll med nysvenskar i Porsöhallen, Luleå. Men vid närmare eftertanke fanns det bland dessa ”muslimer”, enklare sagt, människor med andra ursprung. Var de ursprungligen kom ifrån var det minst väsentliga när bollen kom i rullning. Där och då, var vi blott människor. Såsom vi borde vara när vi möts i samhället Luleå, vars trådar spänner i så många riktningar.
Att samla Luleåbor i ett motstånd mot bygget av en moské kommer inte att lösa problem som finns inom skolan, vården, hemtjänsten, brandkåren, renhållningen eller inom något annat område.
Men böneutropen då?
Inte så störande, tror jag. De lär knappast komma upp i nivå med, till exempel, ”Epadunk”.
Att mana till kamp mot en moské gör inte Luleå till en bättre plats. Tvärtom. Det stärker heller inte vår sammanhållning, om någon tycks tro det. Religioner är världsliga och känner inte av nationella gränser.
Kampanjer som baserar sig på att så split och späda på hat hör inte hemma i Luleå. Trångsynthet leder oss ingen vart. Det går heller inte att tänka bort andra religioner.
En dag hoppas jag att stadshuset kommer att ha ett interreligiöst bönerum, där politiker, åhörare och besökare, som i än större utsträckning representerar ett mångfasetterat Luleå, kan söka styrka. Inte för att vinna omröstningar, utan snarare för att befästa det att vara sann mot sig själv – öppen för andra. Gjorda av varandra. För varandra.