Alltså rabatter som man har blommor i, nu snackar jag inte RUT och ROT. Ska elitidrottare lägga upp bilder från sin semester, kanske när man unnar sig en pizza eller ett glas vin? Vad sänder det för signaler? Och artister, komiker och skådespelare; vill vi verkligen se när dom lever som riktiga människor? Debatten har blossat upp rejält senaste månaderna, när det nu är poliser som ifrågasätts, och visst är det lätt att direkt öppna fönstret för att skrika rakt ut men jag har tänkt göra något så omodernt som att fundera ett varv till. Kalla mig "old school" om du vill.
Som nästan allt här i världen, vare sig det är börsen eller mode eller politik, går också sociala medier i vågor och det är omöjligt att hänga med. När Instagram blev populär i början på 2010-talet var det ett forum där man skulle visa vem man verkligen var. “Här är min hund!”, “idag åt vi korv, “min mamma på en bänk”. Det var ett sätt att dela sitt liv med folk man nästan kände. Med åren kom detta att förändras. Vi fick bildredigering, filter och big business. Influencers blev ett nyord, en hel marknad växte fram, och vi gav nu varandra nya direktiv som sa att vi alla skulle vara våra mest perfekta versioner av oss själva. Inte ett hårstrå skulle ligga fel, om nu hår ens var speciellt nice. Sen kom rekylen, som den så ofta gör, och livet skulle presenteras naket. Vi var tillbaka på ruta “min mamma på en bänk” och det vi lägger upp ska nu vara ofiltrerat igen.
Kritiken mot att poliser postar bilder på gripna, ibland utsatta och nedbrutna, personer i sociala medier är det i grunden inget fel på. Tvärtom. Frågan är hur underbyggt kravet på att förbjuda polisiär närvaro på internet egentligen är. Om man flippar på myntet så skulle man kunna säga att det är bra att polisen finnas där människor finns, och vi hänger nästan alla på nätet. Problemet ligger nog snarare i vad som publiceras, inte att man publicerar, men också i att vi alla har problem med att inte följa trender. Tro mig jag vet! (Med vänliga hälsningar, Fejkade diamanter i öronen sommaren 2002.) Där står vi nu med ett klimat som å ena sidan kräver bilder från verkligheten, å andra sidan inte alls vill se hur Anders Tegnell påtar i ett växthus, eller se en polis som gör ett tillslag. Hur ska vi då lösa problemet? Vem kan lära oss hur vi ska navigera? Många skrattade hånfullt när olika högskolor började erbjuda influencerutbildningar, jag tror att dom kanske kommer att bli vår räddning!