Ryggen den lutas försiktigt mot väggen och jackan har man tagit av sig. Det är dags att frigöra sig från helvetets kallaste månader. Det är fem grader och våren är här. Huvudet? Förslagsvis vinklat i 60 grader och ögonen kisar ovant, som om själen inte riktigt vant sig vid att det finns liv. De riktigt rutinerade rävarna har satt upp ena fotsulan mot väggen. Jag hoppas att ni har bilden framför er nu, om inte så ta en promenad så kommer ni att se det med egna ögon.
Så här står dom, uppradade runt om i bygden som skulpturer. Huden vit som marmor, helt stilla, fästa i marken med broddarna under skorna. Vilka de är? Optimisterna! Se saker från den ljusa sidan-människorna. Drömmarna! Till helgen ska grillen fram, artikuleras tydligt med läppar som inte är sådär superfrasiga längre. Ni vet, som när våfflor har fått stå ett tag. Det är samma visa varje år och många gånger har jag stått där själv, med blicken kisande snett uppåt och hjärtat helt övertygat om att allt kommer att gå som på räls. Det gör det nästan aldrig. För ett år sedan trodde vi att Coronan skulle vara över om ungefär “för ett år sedan” minus några veckor. Max. Och precis när man tror att våren är här för att stanna kommer det där helvetet tillbaka och man sliter med snöslungan.
Vad jag vill ha sagt med det här? Först och främst att det inte är någon brådska med att ställa fram utemöblerna. I norra Norrland kan man inte räkna med våren förrän vid midsommar. Men det finns också en sak som har fått mig att tänka, och det här vet jag egentligen inte om man behöver prata om i Norrbotten men ändå: kanske finns det positiva delar med att se på allt som en pessimist.
Negativt tänkande saktar ner dig i beslutsfattandeprocessen vilket har visat sig få oss att göra smartare val.
Negativt tänkande hjälper dig att se orättvisor och motiverar dig till förändring.
Negativt tänkande hjälper dig att tänka på dåliga saker som kan hända, dåliga saker som man ofta kan undvika.
Vi kan undvika att ta snabba och dåliga beslut, något som kan handla om mycket viktigare saker än att rulla ut grillen. Vi kan få upp de där kisande ögonen för människor som far illa, människor som behöver hjälp, och vi kan göra något åt det. Vi kan se hur restriktioner kanske kommer att behövas men också att många kommer att fara illa av det, till exempel äldre som faller in i ensamhet och depression, och vi kan fläta det där skyddsnätet mycket tätare. Så till alla sura och gnälliga norrbottningar, till mig själv: det är kanske inte alltid fel att se livet från skuggsidan. Stå som skulpturer och gassa i solen kan vi göra till sommaren.