Joanna Newsom innebär att 2010 blir Harpans år

Vi vet att ni länge har undrat: Vilket instrument är viktigast i hela musikuniversum, onådens och snöstormarnas år 2010? Gitarren? Pianot? Saxofonen? Hammondorgeln?
Glöm det.
NSD kan i dag - trumvirvel! - avslöja att musikvärldens coolaste, vackraste redskap är något helt annat:
Harpan.
Vad trodde ni?

Det hela har sannolikt med Joanna Newsom att göra. Singer/songwritern från Kalifornien är aktuell med sin tredje, efterlängtade skiva Have one on me, uppföljaren till mästerverket Ys från 2006, och återigen sitter jag fullständigt trollbunden av melodierna som flödar från hennes harpa.
Många stör sig på Newsoms väsen - den ljusa rösten, de sagoskimrande texterna och hennes alvlika utseende. Musiken som hon spelar kräver också upprepade lyssningar, särskilt eftersom de böljande låtarna inte sällan sträcker långt över tio minuter. Somliga kallar det "freak folk", en lite märklig benämning som säkert avskräcker fler lyssnare än den lockar.
I själva verket har Joanna Newsom hittat den perfekta länken mellan amerikanska folksånger, jazz och pop, som om Billie Holiday sjöng Kate Bush, inspelat vid en bäck i Söderns urskog med symfoniska arrangemang av Van Dyke Parks (Beach Boys m fl).
Och allting blir så mycket ljuvligare av hennes änglaspel på harpan.

Det måste ha varit Sgt Pepper och She?s leaving home som inledde min kärleksrelation till rockvärldens mest udda instrument.
De där första tonerna i introt, innan Paul McCartney börjar sjunga "Wednesday morning at five o?clock/as the day begins...", är fortfarande lika magiska och får sången att skimra extra av nostalgi.

Därefter har jag länge sökt efter liknande sensationer inom popens värld, tyvärr förgäves. Harpan används frekvent inom den klassiska musiken, det är en helt annan historia, och även i jazzen förekommer instrumentet ofta. Finsmakande vänner av exotiska rare grooves har exempelvis avnjutit Dorothy Ashby, David Snell och Alice Coltrane i många år.
Men inom pop- och rockmusiken hörs harpans rogivande, intrikata klang alltför sällan.
Och just därför kommer Joanna Newsoms nya album som en skänk från ovan.
Inget tröstar mer när snön fortsätter vräka ner, när världen (bokstavligt) skakas av ännu en naturkatastrof och när Sverigedemokraterna marcherar mot Riksdagen.
Så låt detta bli Harpans år, vänner.