Min sista krönika för i år hade jag tänkt ägna julfriden. Låta polarnattens vilsamma dagar sprida sitt blå ljus över vår landsände. Men så kom det ett brev.
Eller inte bara ett. Det delades ut till alla i hela övre Kalixälvdal och det var en julklapp som heter duga: Ett kanadensiskt bolag ansöker om tillstånd att söka mineraler i området. Ända från Nikkaluokta i nordväst efter älvens övre sjösystem ner till Kaalasjärvi, Kalixfors och vidare över fjällen till Killinge. Det är Kiruna och Gällivare kommuner, förbi gamla slåtterängar och renbetesland och ja; kartan inrymmer också naturreservatet Kaitum med vidsträckta myrar och fjällurskog. Jag kan inte annat än häpna.
Hur blir det när bolag från andra länder, kanske från andra sidan jorden, mutar in områden? Har vi något att säga till om då? Bryr de sig om vår historia, våra jaktmarker, fiskevatten, eller renarnas urgamla vandringsstråk? Eller ens om vi vill ha en till gruva; vi som på olika vis redan gett av våra liv till LKAB?
Regeringen skriver på sin sida att vi i Sverige är beroende av utländska investerare, men jag funderar på om ordet egentligen ska vara riskkapitalister. En snabb googling på nätet och jag märker snabbt att många utländska bolag har sina blickar riktade mot just norra Sverige – och våra generösa lagar.
”What local people”, sade företrädaren för Beowulf Mining inför planerna på gruvan i Gállok, Jokkmokk. Fanns det överhuvudtaget några människor i glesbygden så var deras åsikt knappast något att bry sig om, ansåg han. Men han mötte motstånd. Det nya Klondikes mineralletare bär inte längre hattar och hängselbyxor – de sitter bakom skärmar på kontor, långt ifrån verkligheten. Men vad de nya lycksökarna heller inte vet om är att längs den här älvdalen, som tar sin början vid foten av Kebnekaise, bor människor som redan kämpat för sina rättigheter, sina liv och den makalösa naturen.
Här finns folk som varit med om att ha stoppat planerna på att bygga ut Kalixälven, och här har man faktiskt tidigare fått se bolag ge upp gruvplaner. Det kanske säger något om oss: Att vi är några att räkna med. Och att vi inte går med på att älska gruvor till vilket pris som helst.