Särskilt lockande är det när pendlingsavståndet är långt och bränslepriset i Sverige skenat. Det skulle vara både en protest mot staten och för egen vinning. Dock är det ett dilemma. Samtidigt vill jag bidra till literantalet vid vår egen tankstation i Lansjärv, så att inte bränslebolaget får för sig att ta verksamheten därifrån.
I bilen avverkar jag ljudböcker. Har precis kommit in i handlingen i Micke Leijnegards debutroman "Roten till allt ont", och jag livas upp något oerhört av denna historia med drag av "Robin Hood" och "Karl-Bertil Jonssons julafton". Om hur en mästertjuv överlistar bankvärldens digitala säkerhetssystem och stjäl tillbaka surt försnillade miljoner från finansmän och andra slipade personer som i och med privatiseringar haft samvete att roffa åt sig från statskassan. Det bästa av allt är att pengarna går till att återstarta nedlagda fabriker i döende byar i Norrland, och dessutom anställa människor som av olika anledningar lever i hopplöshet.
Inom mig träffar det mitt i prick. Det är ju precis vad vi i glesbygden går och hoppas på. Att rätt ska bli rätt. Att ett under ska ske, en omfördelning som förenklar livet för oss bortom storstäderna. Att de naturresurser som levereras härifrån ska ge återbäring. En frälsare med mycket pengar är förövrigt också välkommen till byn för att räta upp allt som har kroknat. Tjuv eller ej, bara rättvisan får segra.
Ibland känns det som att jag bor i bilen. Vintertid är milen extra långa. Än orkar jag bita ihop inför mörkret och kostnaderna. Så kommer snöfallet, alla de utlovade trettio centimetrarna, men jag är inte orolig. Då det snöat sedan föregående natt torde en Europaväg sent på eftermiddagen vara plogad. Tyvärr har jag fel. Snön ligger djup på E 10. Vägen där det av trafiksäkerhetsskäl planeras sänkt hastighet är tydligen inte prioriterad för snöröjning. Jag överdriver inte att jag i 60 km/h fruktar för mitt liv då jag gång på gång spårar iväg mot mitten och mötande långtradare. Det känns som droppen, som en ytterligare attack mot oss som är beroende av att färdas, som att allt kalkylerats av de styrande för att få bort oss från vägarna. Jag har livlig fantasi och tanken gör mig tokig.
Det börjar bli mycket nu, allt det här med miljön och bilismen. Att bli utpekad som miljöbov. Ska det verkligen behövas en hjälteskurk för att i rättvisans namn blottlägga de verkliga bovarna och ställa samhället tillrätta?