Nej, jag tänker på kvinnor som av estetiska eller etiska skäl plockar upp skräp i allmänna miljöer, skräp som de själva inte är upphovet till. Blev själv en gång – på skämt – kallad baglady av en närstående så jag måste nu granska det hela lite närmare. Skräpmängden växer så enormt, eller kanske den bara kommer fram när snön smälter bort. Vid populära kuster i turistländer plockar frivilliga individer och grupper säckvis med skräp som annars hamnar i djurens magar och dödar dem efter svåra plågor.
Har några starka minnen av skräp, båda betydelsefulla i långa loppet. I ett mycket positivt minne står jag vid en skolbyggnad en sommardag, det är tyst och lugnt – och alldeles rent, inte helt vanligt i miljöer som jag passerat. Har gjort en lång och svettig resa från huvudstaden och känner mig nu bekväm på det nya stället. Vinden är sval och uppfriskande. Den håller insektsplågan i schack – kanske är den nordlig. Här har man ordning på den gemensamma miljön, här är det säkert trevligt att bo. En liten badplats finns vid älven. Jaha, här badar man alltså i strömmande vatten, en ny erfarenhet. Och inget skräp.
Ett annat minne härrör från ett tiotal år senare. Tar en bensträckare utanför ett konferenshotell i Nordnorge, det är paus i programmet. Blåsten känns extra frisk, kommer väl från havet som på så många platser i det här landet med den avundsvärda kuststräckan.
Nedanför hotellet går en äldre dam och plockar skräp från sluttningen. Hon verkar smått förlägen av att stöta ihop med ett ögonvittne men blir glad när det visar sig vara en meningsfrände. Vi får en "koselig" pratstund tillsammans och jag återvänder till föreläsningarna klarare i huvudet och smidigare i kroppen. Jag har ju en bra stund sträckt mig efter godispåsar, cigarettaskar, servetter med mera. Det är mycket som faller från den rike mannens bord och blir liggande där.
Nu tänker väl läsaren att jag har det föredömligt rent hemma. Nej, nej – om jag har att välja mellan att läsa en bok eller att putsa ett fönster så tenderar jag att välja det förstnämnda.
Aj, dessa fönster! Nu är det dags igen med det stora kvinnofolksgörat. Inget är så avslöjande som oputsade fönster ...