Förståsigpåare befarar; den rikes andefattighet kommer att demoralisera även medelklassen som också vill ha konton på paradisöar. Fast nog förefaller det mig som om gemene man hellre vill åka till paradisöar, dricka paraplydrinkar och för en stund känna sig som om man vore rikare.
Personligen tycker jag att det hela har mer drag av infotainment. Att rikedom och snålhet kan samsas, det visste jag redan. Och att Leif Östling förmodligen sitter i sköna fåtöljer, dricker rökig whisky som bäst-före-datumet gått ut på för länge sedan (eller zippar hallonsaft med sugrör, vad vet jag) och diskuterar med ”sina kompisar” om möjligheterna att minska på skatteuttaget på nån ö som ingen riktigt vet var den ligger – sånt kan jag också förstå.
Underhållningen skapas då den skenhelige tar bladet från munnen och säger som det verkligen är.
Att säga som det är i vår kultur är dock inget man bör ägna sig åt (annat än när man dricker hallonsaft). Så fungerar hela det offentliga samtalet. Säg det du förväntas säga. Säg aldrig som det är.
Ur sådant skapas förstås en märklig dimridå, slöjor som täcker essensen. Och när apokalypsen då kommer (för den som sov på den lektionen så betyder apokalyps ungefär ”avslöjande” eller ”avtäckande”) blevo vi alla förskräckta, fast bara på låtsas.
Fritt översatt: Vi vet att alla ljuger. Och när någon plötsligt talar sanning kräver vi avlat och betraktar det sagda som avträde.
– Han bör avgå genast!
Här är det förstås föreningen Svenskt Näringsliv som avses, inte hallonklubben.
Även om jag ingen lösning har på snålhetens dygd kan jag dock i klartext svara på Östlings fråga:
För skattepengarna får du och dina gelikar ett stabilt samhälle där transportsektorn förflyttar varor utan att lastbilarna blir anfallna av rebeller längs vägen. Ett land med ett fungerande rättsväsende, stabil valuta och välutbildade medborgare. En stat där de flesta räkningar betalas i tid.
Snacka om trygghetssystem för näringslivet. Utan detta skyddsnät kunde inte miljonerna tjänas.
Om Leif Östling är missnöjd med den offentliga vården (eller vad det nu var han inte tyckte sig få) så är det helt och hållet en sekundär fråga i sammanhanget.
Jag trodde herr Östling var smartare och mer genomtänkt än så.