Inte förrän i slutet av år 2000 var det gamla årtusendet till ända
Inte förrän i slutet av år 2000 tog faktiskt det gamla tusendet slut och det nya började. Ingen firade dock år 2001, som det första året på det nya årtusendet. Knepigt är det att under hela år 2000 så avslutades det gamla, samtidigt som det nya var på sitt första år, utan att ännu ha fått ett nummer på det. Det pågående året löper liksom på, medan ännu det gamla får behålla namnet.
Denna paradoxliknande omständighet torde komma sig av att siffrornas platser på en tallinje, när man räknar i en följd, 1,2,3 etc, tycks följa på varandra utan avstånd. Årens sifferbenämningar markerar ju början och slutet på enheter, snarare än positioner på en tidslinje.
Runt nyår 2010 är det alltså ganska mycket kvar tills det andra årtiondet på det nya årtusendet. Jämnt tio år har ju inte gått förrän nyårsafton 2010. Om det nu spelar någon roll hur man räknar. Vår tideräkning är ju inte den enda, vare sig historiskt eller nutida.
Det är spännande att fundera på hur människorna i de allra tidigaste bosättningarna här uppe, runt 11000 år gamla, såg på tiden och tidens gång. Årstiderna måste ha varit viktiga, såväl som viltets och fiskens återkommande vandringar. Ett jakt- och fiskeår kanske har sex eller åtta viktiga avdelningar. Ett samlarår kanske har lika många, några av dem sammanfallande med jakten och fisket.
Årstidernas växlingar i sig genererar också många tidsmarkörer. Med såna hållpunkter uppstår naturligt Före och Efter de olika tilldragelserna, och vips har man samtalsämnen.
Där är min nästa stora fundering; hur talade dessa för-stenåldersmänniskor med varandra? Om jag fick göra en enda tidsresa, tror jag att jag skulle satsa på en färd till ett höstmöte, någonstans i Aareavaara-trakten, eller någon annan lika gammal, ännu oupptäckt boplats, försedd med bandspelare och filmkamera. Skulle man få höra ursprunget till något språk som talas än i dag? Och vad sa man till varandra på det nya året, när laxen var uppäten och gammelmorfar låg och jäste i sitt hörn? Kanske man offrade för lycka och välgång, till den återvändande solens ära, kanske man sjöng strupsång eller jojkade det nya året?
Lika lite som de kunde veta vad det nya året hade med sig, kan vi göra det. Jag tror att kalendern som uppfinning betyder mycket mer än att bara hålla reda på tidens gång.
Siktandet framåt när man lägger ut dagar, veckor och månader i ett mönster, kan ses som ett sätt att försäkra sig om att tiden och därigenom världen, består. Befäster man detta med ett stort gille i midvintertid, så borde universum hålla i sig. Ett par rejäla nyårslöften på det, så har man gjort allt som går för att tiden ska ha sin gång.
Hur mycket av framtiden man kan visualisera varierar med ålder och erfarenhet, men om vi alla hjälps åt att fira ordentligt, så borde åtminstone hela 2010 vara fixat. Sen får vi ta itu med nya besvärjelser.
Så jobbar vi med nyheter