Och så sent som möjligt för att fånga det senaste av den dramatiska tid vi lever i. Hoppas den även blir avslutad – vill inte dramatisera men vi kanske borde ägna en tanke åt att ingenting är självklart i livet.
Nu händer det stora saker i USA. Man har valt bort en president som 2016, till mångas bestörtning, valdes in. Trots sin uppenbara personlighetsstörning men med stöd av sitt hov har Donald Trump nu regerat i fyra långa år och gjort sitt bästa för att sätta landet över de villkor som jordklotet lever under. Tänker på Parisavtalet om klimatet som han knyckte på nacken åt. Men tänk er att slippa honom på TV-rutan tågandes hit och dit, läggandes ut texten, med någon smal, uttryckslös kvinna i högklackat som nanny!
Till den amerikanska kontinenten kom många av våra förfäder bland miljontals andra emigranter. De slet hårt och många lyckades tälja guld. De nordiska banden med USA är många och starka och jag kan bara undra hur många av de cirka 70 miljoner röster som lades på Trump som kom från våra släktingar i USA. För att citera Greta Thunberg i ett annat sammanhang: ”How dare they!”
Här saknar vi riktig vinter. Det är mitten av november och många vill omge sig med det mjuka och upplyftande både i naturen och det egna livet. Nordiska biblioteksveckan pågår trots allt. Nyligen delade Nordiska rådet ut sina kulturpriser i en digital ceremoni. Litteraturpriset gick till finlandssvenska Monika Fagerholm, en mångfaldigt prisbelönt romanförfattare. Litegrann tycks de nordiska priserna andas landskamp, om än i civiliserade former. Sorgligt att min kandidat Olli Jalonen fortfarande inte är översatt till svenska – det finns inte ens planer på det – däremot pågår översättningar till andra språk. Vill de svenska läsarna bara läsa om det finska eländet, kriget, fattigdomen etcetera, i stället för en högklassig roman om 1600- talets Europa och Afrika?
Den traditionella uppläsningen av en nordisk bok under "Kura skymning", denna gång från Island, pågår på sina håll men nog har covid-19 orsakat skada även på denna tradition.
Nu om någonsin kurar vi ihop oss i skymningen, tackar för det vi har av mänsklig närhet, bevarad natur och kulturens yttringar som inga osynliga illbattingar kan ta från oss.
Men det gäller att följa Folkhälsomyndighetens regler.