Det tog inte många dagar på posten som nöjesredaktör innan jag ställdes inför den stora utmaningen.
Efter alla mina år på sportredaktionen var det ändå inget nytt. Det här är ett evigt dilemma och en match som inte går att vinna, ändå fortsätter jag och tusentals kollegor världen över att brottas med bekymret.
Det absolut vanligaste är att det sitter en mängd läsare där ute som bara skakar på huvudet och drar till med någon svordom kring resonemanget. Oftast dyker ämnet upp kring frukostbord och fikarum, där det lika ofta riktas kritik som det nickas förstående.
Är det någon idé att hålla på med det där? frågar många.
Hur kan du tycka så där? undrar andra.
Och inte ens när vi får medhåll betyder det att vi är överens.
Detta uppdrag som är dömt att misslyckas kallas för betygsättning.
I sportens värld handlar det ibland om att bedöma 20 individer under en 60 minuter lång match. Det ska inte gå att lyckas – ändå envisas sportredaktionerna med att försöka. För att läsarna kräver det.
Men tro inte att det betyder att läsare och journalister är överens. Först ropas det efter betyg – sedan rasas det över hur felaktig den är.
I nöjesvärlden är det åtminstone en mycket rättvisare uppgift. En film ska betygsättas. En konsert ska bedömas. En skiva ska få ett utlåtande.
Det är ett betyg. Men här kommer nästa vattendelare – vad står betyget för?
Ni får tycka vad ni vill – här är min sanning. Och det är bara att köpa den.
Under två veckor som redaktör på Duo Nöje har jag hunnit med att recensera fyra olika upplevelser. Veronica Maggio fick en fyra. Foo Fighters fick en trea. "Dum och dummare 2" fick en trea. Hurula fick en fyra.
Ni har säkert en egen uppfattning om vilket betyg som egentligen är det rätta. Men då återstår frågan – vad betyder det?
För några år sedan tillhörde jag den skaran som vi kan kalla "gamla skolan". I den gamla skolan råder uppfattningen att en trea betyder medel, alltså varken bra eller dåligt – bara godkänt och helt okej.
Det betyder att en tvåa är underkänt och en fyra är bra.
Men då stora delar av övriga svenska medielandskapet använde sig av en annan skala tvingades jag ändra uppfattning och där är jag än i dag.
Den "nya skolan" tycker nämligen att en tvåa betyder godkänt och att en trea är bra.
Och hur ska vi någonsin vara överens om ett betyg när vi inte ens utgår från samma skala? Det är troligtvis lika svårt som att vara överens även inom samma skala.
Men då vet vi i alla fall var vi har varandra.
Eftersom TT-spektra levererar recensioner till tidningar över hela landet tog jag helt enkelt kontakt med nyhetsbyrån för att ha något att förhålla sig till.
Är det något ni kan kräva av nöjesbevakningen så är det åtminstone att vi håller oss inom samma ramar.
Plötsligt plingade det till i mejlkorgen och TT-spektra hade svarat. Självaste chefen för kultur och nöje hade meddelat från högsta ort vad betygen står för.
Här är svaret:
1 – underkänd. 2 – godkänd. 3 – bra. 4 – mycket bra. 5 – exceptionellt bra, en framtida klassiker.
Då vet ni. Klipp ut och spara.
Det kommer jag göra.
Och då kan vi i alla fall vara överens om att vi är överens om vad betygen står för.