Hur man än vänder sig har man ändan bak

Det här med att vara medveten är inte helt lätt, konstaterade jag under en bilfärd häromdagen. Jag lyssnade på en debatt i radio om dunskandalen och både jag och debattörerna var överens om att man naturligtvis inte ska köpa dun som ryckts från levande fåglar.
En del tyckte att det heller inte var försvarsbart att döda fåglar för dunets skull och hävdade att alternativet syntetmaterial var att föredra.
Jag konstaterade snabbt att hur vi än ska värma oss kommer en fågel vara tvungen att dö. Antingen för sitt duns skull eller i en potentiell oljekatastrof. För om vi inte transporterar olja - hus ska vi då kunna framställa syntet?

Och sedan läste jag en artikel om elbilens historia.
Det visade sig nämligen att elbilen kom före förbränningsmotorn.
I New York drevs hela nittio procent av taxibilarna år 1900 med el, och en man vid namn Johan Stigman undrade varför i hela världen vi inte höll fast vid den.
Ja, det undrade jag också - och tog upp ämnet med kollega Boström på redaktionen.
"Men", svarade han, "problemet med elbilen till exempel, är ju att batterierna i den är ganska giftiga".
Och sedan kom vi in på energiframställning, och miljöaspekter därav.
Ridå.

Äter vi vegetariskt utarmar vi jorden, men äter vi kött går klimatet åt skogen.
Reser vi med flyg smälter polarisen, men åker vi tåg har vi inga pengar kvar att handla ekologisk frukt eller regnskog för sedan.
Vilket moment 22...
Fast vi får naturligtvis skylla oss själva. Vi har ju under en ohygglig massa generationer skapat dessa innovationer som vi också byggt hela samhällen kring. Utan återvändo. Än finns inga hållbara alternativ.
Vi får väl lita på framtiden - på nya uppfinningar. Som det är nu kan vi bara göra vårt bästa, och välja det som verkar minst dåligt av pest eller kolera.
För hur man än vänder oss har man ändan bak anno 2009.