TV-serien "Gift vid första ögonkastet" behövde inte många sekunder på sig innan kritikerna började kasta skit på programmet.
Det mest anmärkningsvärda med serien, som går ut på att främmande människor gifter sig med varandra efter att olika experter "matchmakat" ihop dem, är väl att det är SVT som ligger bakom det. Sist public service väckte sådant förakt var någon gång kring boomen med mobbing-tv och Expedition Robinson.
Främlingar gifter sig. Kameran lyser rött. Det kan gå hur som helst. Men troligtvis käpprätt åt helvete.
So what?
Om det här är ett sätt att trycka ner mänskliga rättigheter – vad är då "Paradise Hotel"? Eller "Big Brother"? Eller "Nakenbrottarna"? Eller "Utan mat i 100 dagar"?
Okej, de två sistnämnda serierna finns inte. Ännu. Men ni fattar.
Om något gör mig förskräckt med "Gift vid första ögonkastet" är det sättet deltagaren Mikael meddelar sin farmor vad som är på gång.
Och för att demonstrerar att även det är axelryckande gör jag samma sak.
39-åriga Mikael ringer sin farmor och säger att han ska gifta sig.
Va?!
Farmodern blir naturligtvis chockad, lycklig och full av frågor.
32-åriga Magnus riktar sig till sin farmor och skriver i rubriken till sin krönika att han ska gifta sig.
Jag hoppas min farmor rycker på axlarna, tänker att jag alltid skriver saker hon inte förstår och bläddrar vidare. Men hon skulle naturligtvis också kunna bli chockad, lycklig och full av frågor.
Därmed har jag utsatt mig för samma vågade experiment som de stackars deltagarna i "Gift vid första ögonkastet". Om jag vågar kasta ur mig något sådant så kan väl effektsökande dokusåpasinglar också göra det lika lätt.
Värre än så blir det inte.
Det jag vill säga är alltså att inte ens tv-seriens värsta stund är något att lyfta på ögonbrynen åt. Vi har vant oss vid att till synes ganska normala människor år efter år ansöker om att visa upp sin privata sida i tv.
Att låta "experter" analysera dig från alla möjliga håll och sedan försöka hitta en partner, som också analyserats minutiöst och passar din personlighet, är väl bara bra.
Att det sedan betyder att du förbinder dig att skriva på ett äktenskapskontrakt som går att riva efter en månad är ingen big deal.
Kommer någon arbetsgivare strunta i att anställa dig på grund av ett chockerande kort äktenskap? Nej.
Kommer någon döma dig för att du söker kärleken i tv? Kanske, men de människorna är troligtvis mest avundsjuka.
Men kommer du stämplas för resten av livet om du super, ligger och bajsar i ett hus fullt av tv-kameror? Absolut.
Kan du skämma ut hela din släkt genom att ta in på hotell i Mexiko och låta allt du gör filmas när du söker någon att dela säng med? Gissa.
Moralen och självinsikten har för länge sedan försvunnit ut genom tv-fönstret. Den här SVT-produktionen är bara ett oskyldigt får i vargflocken.
Och farmor. Jag ska gifta mig. Men det är ett tag bort – jag lovar att säga till i god tid. Utan tv-kameror.