Han stirrade på den gåtfulla el-kontakten vid kylaren

Snövallen var hög nu, ända upp till hakan. Verkligen utöver det vanliga med nästan två meter vitt puder mellan mark och atmosfär. Sedan tog jag ännu ett spadtag. Jag hade gett mig den på att skotta upp en liten stig till bastun.
Så mycket hatar jag vintern att varje spadtag, varje drag med piasavakvasten blir motigare för varje år som går. Ändå; kylan kräver sin kunskap. Snöns alla lager avger sin egen information. Nysnö högst upp i de första tre decimetrarna. Längre ner är den lite mer porös och mer som en sand av iskristaller för att sedan övergå i sådan där perfekt hårdpackad snö lämplig för konstruktion av en igloo. Ingenstans i dessa snölager finns någon ishinna, vilket avslöjar frånvaro av blida. Allt har fallit i minusgrader, som kallsnö.
Att förstå kylan kräver sitt. En sommar tog jag bilen till England och stannade till vid en Bed and Breakfast någonstans på landsbygden utanför Bornemouth. Jag minns hur mannen i huset detaljstuderade min bil, och i synnerhet då det lilla gåtfulla el-uttaget framme vid kylaren. Han pillade lite förundrat och ställde sin fråga.
- För att värma motorn på vintern, sa jag och förklarade hur en liten doppvärmare hettade upp kylarvattnet så att bilen skulle starta i alla minusgrader.
Och hur många gånger har man inte fällt repliken:
- Well I come from the very north of Sweden...
...med efterföljande förklaringar om den kalla och snöiga vintern. Samtidigt anar man att kunskap om vinter är tämligen sällsynt, bara en sådan sak att man måste tömma vattenledningar varje höst i sommarhus och visten. Att veden måste torkas och staplas. Om klädernas betydelse, och att det där med vinterfilmatiseringarna bara är bluff, att de åker omkring barhuvade i amerikanska snöfilmer tyder på att de inte fattat någonting. Ingen klarar det mer än tre minuter i minus 28.
Ännu en meter tillryggalagd. Jag och spaden.

Tänk bara på all tid man förspiller i hallen såhär års. Skosnören på vinterkängor är en verklig tidstjuv. Jag har kollat. Med mina nyinförskaffade vinterskor tar det närmare en minut att trä och knyta i normaltempo. Det är minst fem minuter om dagen som går åt i genomsnitt bara till fotbeklädnaderna. Därtill får man lägga tid för påtagning av täckbyxor och jacka, halsduk, handskar och mössa. Småbarnsföräldrar bör dessutom ha genomgått en avancerad kurs i konflikthantering för att överleva en hel säsong med vinterpåklädning av barn.
- Glöm inte raggsockorna.
Så tjatar föräldern om alla dessa oerotiska plagg som ska av och på, på och av.
Häromvintern skrev jag ett reportage om ishotellet i Jukkasjärvi och försökte sälja det till Singapore Airlines tidning SilverKris.
Först begrep redaktören ingenting. Kunde det finnas ett hotell byggt av snö och is!? Bor det människor ovanför polcirkeln? Fanns där bilar och pizzor?
De köpte reportaget och publicerade stort denna bisarra historia om det kalla norr. För jag tror knappast att de säljer glykol på bensinmackarna i Singapore. Kunskapen om kylan är minus 32. Så fascinerade av historien var de att redaktören sedan ringde upp mitt i juli och frågade om jag inte kunde skriva nåt mer.
- Men nu finns inget ishotell, försökte jag förklara.
Och lika obegripligt var det nu att samma hotell hade smält ner och runnit tillbaka i Torneälven. Hur kunde här finnas sommar och plusgrader?
Lutandes mot spaden, med skägget fullt av istappar och med blicken ut över det frusna havet måste jag hålla med redaktören där i Singapore.
Det är smått obegripligt.