Från katastrof till succé

För tio år sedan var det bara några få modiga som trodde på idén på en sommarfestival i Kiruna.
Alltså en rejäl festival med flera scener och artister på högsta nationell nivå. Det är märkvärdigare än ni kanske tror nu när åren har gått och Kirunafestivalen har blivit en institution som tas för given.
Kanske har ni också glömt hur det började? I så fall ska jag inleda med en liten resumé.
Sommaren 1999 återupplivades den gamla 80-talsfesten Ljusets festival i ny tappning. Inom parentes sagt borde man ha valt ett annat namn för att manifestera nystarten.

Som jag minns det var Ljusets festival på sin höjd småputtrigt med artister som Leif "Burken" Björklund och Carl-Gustav Lindstedt på Kupoltorget.
Återkomsten blev dock rena katastrofen.
Arrangören Kiruna congress och evenemang satsade på Dilba och LOK, vilket inte alls var ett så tokigt artistfält med den tidens mått. Det verkade högst rimligt att man skulle fylla Folkets hus parkering som rymmer 4 000 personer.
Men sommaren i Kiruna är inte att lita på.
När Dilba klev upp på scenen en småruggig fredagskväll stod bara ett hundratal personer framför scenen. Ytterligare ett par hundra stod utanför stängs-let och tjuvlyssnade.

På lördagen var det ösregn och konserten med LOK fick flyttas in till Folkets hus. Sammantaget blev det en förlust på 250 000 kronor för arrangören.
På måndagen sa festivalgeneralen Sören Häggroth att han fortfarande trodde på en sommarfestival i Kiruna, men lärdomen var att man kanske inte skulle satsa på så dyra artister.
Här vill jag säga att han gjorde ett hedervärt försök att göra Kiruna lite trivsammare och min mening är inte att raljera över fiaskot.

Men det är viktigt att minnas att detta var förutsättningarna inför planerna på ett stort jubileumsfirande när Kiruna fyllde 100 år sommaren år 2000.
Projektledaren Mats Dahlberg har berättat i magasinet "I love Kiruna" om vilket motstånd han - av förklarliga skäl - stötte på i styrelsen för kommunens jubileumsbolag när han lanserade idén om en ny festival.
Vädret är för osäkert, Kirunaborna flyr stan den första semesterdagen och de få som stannar kvar vill minst av allt betala dyra pengar för att se artister uppträda på en parkering.
Enligt Mats Dahlberg var det egentligen bara ordförande Siv Gunillasson som trodde att det skulle fungera "om man bara krutade på ordentligt".
Det visade sig vara huvudet på spiken.

Omkring 13 000 personer kom för att partaja och se Smokie, Markoolio, Hardcore superstar, Boomfunk MC, Blues, Nanne Grönvall, Bo Kaspers orkester och Roland Cedermark.
Köerna den första festivalkvällen ringlade sig från insläppet vid gamla Domus till Centrumhuset på Meschplan. NSD:s löpsedel på måndagen var klockren: "Oj oj oj - vilken succé".
I dag har festivalen fått Kirunaborna att förändra sitt beteende. Nu planerar man sin semester efter festivalen, man skjuter fram utlandsresan eller ilar hem från stugan. Allt medan hemvändare och andra besökare väljer att komma till Kiruna just festivalhelgen.

Jag kan bara se på hur det ser ut hemma hos oss där madrasserna bäddas för brorsan Martin och hans grabb Niclas i ena rummet och vår kompis Helén i det andra. Andra kompisar tar in på Ferrum. Anders har rest upp från Stockholm sedan första festivalåret och på senare år har Jojje blivit en allt mer pålitlig gäst.
Så ser det ut runt om i Kiruna den här helgen. Det är hur kul som helst och allt har säkert någon sorts betydelse på ett högre plan.
Vad genererar inte festivalen i form av reda skatteintäkter? Går det att värdera reklamvärdet, hur mycket goodwill kan kommunen tänkas räkna in?
Kan identiteten stärkas och självkänslan få en kick när stan får visa upp sin urbana och kulturella sida?

Men som kulturanalytikern Bo Nilsson konstaterar i sin bok "Kiruna - staden som ideologi" bottnar den sortens förhoppningar i en ängslighet och en osäkerhet. En stad med självförtroende behöver inte ägna kraft till att oroa sig över hur man uppfattas av andra.
Det resonemanget är nog så intressant, men skulle kräva en egen krönika för att utveckla.
Nu gör vi oss i ordning för festen.