Fotbollen har spårat ur och jag ger fan i att titta

Det här är en krönika på kultursidorna och krönikor på kultursidor skall handla om kultur. En bred definition av begreppet innefattar visserligen det mesta människan sysslar med, men kultursidorna brukar vara helgade åt de sköna konsterna. Så att säga.

"VM innehåller kanske lika mycket fotboll som tidigare VM, men också alldeles för mycket pengar, makt och människor som blundar", skriver David Väyrynen.

"VM innehåller kanske lika mycket fotboll som tidigare VM, men också alldeles för mycket pengar, makt och människor som blundar", skriver David Väyrynen.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Krönika2022-11-26 06:07
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Och någon gång framöver skall jag nog skriva mer om företeelser hörande de sköna konsterna till. Kanske göra ett inlägg om kulturministerns förehavanden, säga något i den ständigt uppblossande obegriplighetsdebatten om svensk poesi eller resonera något om konstnärlig frihet. Någon gång, men inte nu. För nu pågår fotbolls-VM. 

Men trots att det är ett av världens största sportevenemang går det mig nästan helt förbi. Ända fram till första matchdagen hade jag inte en susning om vilket datum mästerskapet skulle dra igång. Trots ständiga nyhetsnotiser från diverse fotbollsappar på telefon. På sin höjd hade jag läst att ett par stjärnor var skadade och att förhandsfavoriterna var de sedvanliga. Men inget mer. Inget eget VM-tips. Ingen inhandlad VM-bibel. Ingenting.

Jag tillhör inte den sortens vegetarian som slutade med kött för att bojkotta köttindustriföretagen. Överhuvudtaget hyser jag tämligen små förhoppningar om att bojkott är en användbar politisk kampmetod. Det har fungerat, det är jag väl medveten om, men alldeles för få gånger för att räkna med att konsumentmakt kan hota verklig makt. För mig handlar mina matpreferenser om miljö och om hälsa. Att det känns bättre i både kroppen och skallen att inte äta kött.   

Och i linje med det hyser jag inga förhoppningar om att fotbolls-VM skall förändras för att jag inte tittar. Det är nog snarare de döda migrantarbetarna och de högljudda protesterna som eventuellt orsakar förändring. Eller om man skall vara krass, att pilsnerbolagen plötsligt inte skall få sälja öl utanför arenan. För när kapitalet drabbas, då skall vi alla med i förändringsprocessen. Då tar de nya tag, de stora drakarna! Heja.

Nej, det främsta skälet till att jag inte tittar är det att jag är trött. På hela spektaklet. Inte handlar det heller om att välja konsten före idrotten. Jag älskar fotboll och är hängiven djurgårdare. Klubben är till och med viktigare än min avoga inställning till huvudstaden. Men den fotbollen är något annat. Den är långt ifrån perfekt, men också långt ifrån världsfotbollen, den som handlar mer och mer om pengar. VM innehåller kanske lika mycket fotboll som tidigare VM, men också alldeles för mycket pengar, makt och människor som blundar. Då blir jag leds och ger fan i att titta.