Senast festivalen besökte Norrbotten var 2011. Då charmade Danny Saucedo Luleåpubliken och fick Coop Arena att känna sig helt amazing. Nu kommer folkfesten alltså tillbaka. Och att Melodifestivalen ska anordnas i Luleå beskrivs som något som ska stärka Luleås varumärke och stadens position som evenemangsort. Och visst kan det bli så. Luleås närningsliv kommer i vilket fall att stärkas i och med alla fans som kommer att ta upp samtliga sängplatser i närområdet. Frågan är snarare om Luleå behöver stärkas av Melodifestivalen, är det den här typen av nöjesstad som vi vill ha?
I mina drömmar visualiserar jag en stad som är ett självklart turnéstopp när Sveriges artistelit planerar sin turné. Jag vill se att Luleåborna faktiskt pallrar sig till konserterna som anordnas trots att det varken är "Så mycket bättre"-artister eller gamla favoriter från förr som står på scen. För om det är något som jag har upptäckt både en och två gånger så är det att publiken finns om igenkänningen finns och den igenkänningen hittar vi oftast i artister som har släppt 352 skivor och firar minst 20 år som artist. Att en ny artist skulle komma hit och visa upp sig är inte på kartan om man vill att biljettintäkterna ska nå imponerande siffror. Det verkar helt enkelt vara väldigt svårt att hålla igång ett fungerande musikliv för alla.
Att Luleå nu får stå som värd för tävlingen gör att staden återigen kan locka barnfamiljerna och medelåldersparen till ett evenemang. Kul för dom. Men för den som när en dröm om att Luleå ska utvecklas till en stad där alla får chansen att synas, där de mindre akterna är välkomna och där man faktiskt tycker att det är viktigt att vara i framkant när det gäller musik så blir hen återigen besviken. Jag ställer mig gärna till ledet av personer som tycker att det är viktigt att stimulera nöjeslivet åt alla håll, inte bara de säkra korten som är gynnsamma för ansiktet utåt. För jag önskar verkligen att jag kunde känna stolthet över att Luleå fick sätta sin egen prägel på det svenska musiklivet likt städer som Umeå har gjort med bravur.
Men missförstå mig inte nu, jag älskar Melodifestivalen. Jag älskar folkfesten och jag älskar Samir och Victors eviga "nu är vi back igen". Men någonstans måste vi sluta se det som Sveriges största musiktävling. Det är inte en tävling i musik, det är en tävling i att se vem som är mest okej i jämförelse med alla andra. Och det kan nog bli roligt se live i det kalla februarimörkret.