Fredrik Wikingsson berättade i torsdagens ”Filip och Fredriks podcast” om när han och Filip Hammar spelade in en sketch tillsammans med Lill-Babs i en frisörsalong. När dagen var slut och teamet gick igenom det filmade materialet upptäckte de efter ett tag att Lill-Babs var kvar i lokalen där hon donade och städade undan röran de ställt till med.
Sådana historier återkom ständigt om Lill-Babs, den där nästan Astrid Lindgrenska godheten. Det var de historierna, snarare än skvallret om hennes män, barn och privatliv, som fick alla att älska Lill-Babs. De, och ett knippe för alltid, odödliga hits.
Trots hennes många turer i pressen höll hon sig ständigt aktuell som artist, om inte i parker runt om i landet, så på bred front i TV. Senast i måndags gjorde hon en briljant insats som ”Gugge” i säsongsfinalen av Bonusfamiljen.
Förra våren var jag utsänd av Expressen för att intervjua henne i samband med Swedish Music Hall of Fame, dit hon och en handfull andra artister skulle väljas in. Förutom den bragden var hon aktuell i första säsongen av Bonusfamiljen, men det var inte det mitt uppdrag gällde. Frågan som skulle ställas var om hon träffat Malin Berghagens nya pojkvän, vilket hon artigt svarade ”ja” på, men förklarade att det var Malins ensak. Jag omformulera min fråga ett antal gånger och tillslut svarade Lill-Babs att ”Det är klart man är lycklig om ens barn är lyckligt”. Stor artikel i tidningen dagen efter.
Jag var nybakad reporter, och innan intervjun var jag så nervös att jag att helst hade tagit ett plan tillbaka till Norrbotten. Men under intervjun höll jag mig lugn, kanske var det Barbros förtjänst. Och det var dessutom mysigt att höra hennes säga sitt favoritord "fantastiskt" ett tiotal gånger. Trots att stunden med Lill-Babs fortfarande kan ge mig kraftiga skamsköljningar är det inte mitt starkaste minne tillsammans med henne.
När hon uppträdde på Luleå-Pride i somras blev jag smygfilmad av en kompis eftersom jag såg ut som ett lyckligt barn. Lyckan bestod inte i att jag tittade på en banbrytande konsert, utanför hennes sätt att engagera en regnig park, med blott sin kärlek till publiken och sitt yrke. Få artister visade det lika självklart som Lill-Babs.
De största hitsen går inte att underskatta som pophistoriskt guld. Lesley Gore-covern "Leva Livet" platsar i rockens livrustkammare, och att man kan låta lika cool som i "En tuff brud i lyxförpackning" är lika drabbande som när hon trollband Luleå-Pride. Det är saker jag tänker på när jag tänker på Lill-Babs.
bjorn.nystrom@norrbottensmedia.se