Det finns en bild av konceptet stadsfestival som jag tycker är väldigt talande: En stor scen. En hyfsat stor artist. Och så tomt på folk. Ja, framför scenen alltså. I öltältet bredvid, där är det smockat. Och det halvkassa coverbandet som spelar har förmodligen sin största publik någonsin.
Exakt så här var det på fredagkväll inför Style of eyes spelning, den kvällens största bokning. Ska jag vara ärlig så är jag nästan beredd att vända om, åka hem. Förutom att Luleå centrum inte längre är inhägnat, är det precis samma visa. Fulla människor (nä, inte FULLT lika fulla), tivoliskrål och allmänt ointresse för det som händer på scenerna. Nytänket som det pratats om så mycket under det gångna året, syns inte till alls.
Men. På lördag händer det något. Den gemytliga stämningen av folkfest som infinner sig under festivalen dagtid håller i sig hela kvällen. Folket stannar i stan. Det är fullproppat med folk framför Petra Marklund, gamla som unga, och Zackes spelning är ett slags klimax på hela helgen. Fyllan är dessutom under kontroll och ända in på småtimmarna är stan fylld av folk som kan tänka sig att stå framför Season one i Stadsparken istället för att hinka öl i Western farms tält.
Det är ett steg på vägen, även om jag tycker att själva förändringen av kalaset är lite feg. Så vad gör man?
Tja. Där på fredagkväll var jag säker: Stadsfestivalens tid ÄR förbi. Det funkar inte längre. Men efter att ha sett stan både fyllas och livas upp under lördagen, tänker jag att med ytterligare lite mod kan det här bli... bra.
Tänk om man vågade ta bort öltälten helt, skippa tivolit och våga dra det här med hamntemat ett steg längre. Eller?
I övrigt: Vad är grejen med alla dj-bokningar? Är stadsfestivalpubliken verkligen redo för tokdans i grupp?
Och: Visst var det väl väääldigt mycket folk i rörelse ändå? Och dessutom ovanligt bra spelningar av artisterna. Petra Marklund hade dragit med sig lite stråkar, och Zacke bjöd på hallelujah-moments.