De tänker inte ge sig på att utmana de stora drakarna på marknaden, utan har köpt den för att där etablera ett kulturcentrum: residensboende, utställningsrum, ateljéer och konsertlokal. Kvadratmeteryta är det ingen större brist på, så lyckas de lösa det ekonomiska är det nästan bara fantasin som sätter gränserna. Jag och min storebror blev visade gruvan härom veckan, när vi kryssade oss norrut efter en veckas covidsäker vistelse på en ö. Det var tre timmars pendelrörelse mellan hopp och förtvivlan, det att gå runt i de gamla lokalerna och tänka på allt man skulle kunna göra, men också på alla problem som kan uppstå längs vägen.
Det blir allt vanligare det här, att kulturarbetare söker tag på lokaler utanför de stora städerna. Inte bara för att lokalerna i regel är billigare, utan också för att platsen och människorna där har något annat att berätta. Något städerna också borde höra. Men det finns naturligtvis bekymmer. Saknar man tydlig koppling till bygden man kommer till bör man nog börja med det sociala snarare än det konstnärliga. Ett kulturcentrum är inte som en turistanläggning, som kan vara som en avlägsen skärva av staden och därmed något som lockar tillräckligt många människor för att i sig generera tillväxt. Ett kulturcentrum skapar sällan några nya arbetstillfällen. Det innebär att relationen behöver se annorlunda ut. I mina ögon kan den bli så mycket viktigare än den relation som bygger på ekonomiska transaktioner.
I Vitsaniemi verkar det gå riktigt bra, där Teater Institutet har etablerat sig för ett par år sedan. Institutet har nytta och glädje av byn och byn har nytta och glädje av Institutet. Svårare än så behöver det inte vara, men det krävs givetvis en del arbete för att ta sig dit. Och framför allt kräver det en tillåtande syn på konst och på vilka som har rätt att delta. Och en övertygelse om att alla kan vara intresserade.
Någon dag före gruvbesöket hade jag och storebror lyssnat på en radiointervju med Ulf Linde, som tyckte att det var bortkastat arbete att försöka få människor intresserade av konst och att konst gott och väl kunde få vara bara för några få. Tiden får utvisa hur det går för mina bekanta och gruvan, men så länge de inte delar konstsyn med Ulf Linde och är ödmjuka inför bygden och dess människor finns nog goda förutsättningar att få till något fint.