Men biblioteket är stängt, hela väggen är gömd bakom ett svart draperi och stora skyltar stoppar alla andra än de små.
Är på jakt efter en tidning, men just det numret är borta. Kanske har en besökare lagt beslag på det – när även tidskriftsrummet är stängt är tidningarna i entrén lätta att låna och glömma bort att lämna tillbaka. Personalen gör sitt bästa för att ge den service som fortfarande går att ge. Man kan beställa böcker och hämta dem i en kasse som hängs på dörren. Men att inte kunna gå runt och vara omgiven av böckerna blir svårt i längden. Pandemin slår hårdast mot biblioteken i glesbygden med de långa avstånden och ovanan att läsa genom apparater.
Jag hittar inte mitt tidningsnummer, men barnet i dörren är värt ett besök. Undrar vilken bok hon nu får lyssna till och vad hon tänker ta med sig. Kanske någon "Mumin", för både tryggheten och äventyret. Det finns så otroligt mycket att välja på i barnbokslandet Sverige och nya böcker kommer ut hela tiden. Men en bok vet jag att hon inte kan hitta, och det tycker jag är synd. Alla barn borde få läsa den – det kanske är därför den har försvunnit: Thomas och Anna-Clara Tidholms "I skogen för länge sedan". En så liten bok som innehåller hela det stora livsmysteriet så att ett litet barn kan ta det till sig utan att chockeras. Håller just på att gå igenom sonens barnböcker och funderar på vilken av dem som ska få göra resan till andra sidan jordklotet. Det är så mycket digitalt i hans värld just nu.
Ja, det pågår en livlig debatt om läsande av böcker i pappersform eller digitalt. De små barnen från tvåårsåldern uppmuntras att ”bli digitala”. Mot detta finns forskning som påvisar att läsning av böcker är bättre: Det utvecklar fantasin och tänkandet på ett överlägset sätt. Det skapas flera sammanhang. Dessutom är det mera socialt. Undrar hur det hade blivit om författarsystrarna Brontë hade högläst på mobilskärmar i stället för ur böcker. Om de hade högläst.
Ser att jag flera gånger har skrivit om hoten mot boken och biblioteket. Inte har jag då kunnat ana att jag ganska snart måste stå vid en låst dörr i en mörklagd biblioteksvägg. Och jag befinner mig ändå på promenadavstånd, medan andra biblioteksvänner får köra miltals på mörka vintervägar för att komma fram.
Men mot det mörka står de små barnen och lyser. Och vi äldre kämpar för våra bibliotek, visst gör vi det? Och ljusen är tända där ända sent på kvällen så att man genom de stora fönstren kan se hela bokakvariet.