Folkhälsomyndigheten har gått över till lite tuffare linje på sin front. Nattfestivalen försökte stå emot men var tvungna att flytta in i apparaterna även de. Och i Pajala inställdes ett av våra sällsynta boksläpp. Mycket arbete gick om intet och mycket nytt måste till. Smörgåstårta åts i stugorna flera dagar i följd. Tråkigast var det för alla som hade lust att läsa men nu inte fick tillfälle till det (det är flera skribenter).
Det är mycket som säger att ”tiden är ur led”. Undrar om prästen och vetenskapsmannen Lars Levi Laestadius skulle säga det, han förde ju bok över årets gång, isläggning och -smältning, djur- och växtliv, folks sjukdomar. Under1800-talets senare hälft ledde flera missväxtår i följd till svår hungersnöd. Prästgårdarna var i bästa fall inriktade på välgörenhet, i alla fall de två där prästfrun Laestadius huserade. Kronobodsgatan, ett ortnamn i centralorten, påminner om tider då man inte kunde gå till Konsum för att skaffa sig sitt dagliga bröd.
Tänker mycket på dem som verkat förr när miljön kring Laestadiuspörtet nu genomgår en radikal förvandling. Hela museiområdet – ja, en inte så liten del av Pajala kyrkby – påminner om en avverkningsplats. ”Skörden är i ladorna” och man har tid att fälla de träd som fått en röd markering för avverkningsmognad. Muskelkraften får nu hjälp av de supersnabba maskinerna. Vips är trädet, dungen, skogen borta.
Vad skulle Laestadius säga om den skogsvård som nu leder till kalhyggen? Han var för att förbättra de gamla näringarna men även en vandrare som böjde sig ner för att se blomman på marken och lyfte blicken för att se fågeln i trädet.
Tiderna ändras, vi vill gå på stora släta gräsmattor. Men vi vill inte ha de hårda vindarna rakt på oss.
Det får vi ju om träden är borta.
Mest kommer jag att sakna Prästgårdsallén, en liten lummig väg från museiområdet ner till kyrkogården. Lampornas mjuka lyster i frodigt lövverk i skymningen. Kan det finnas en allé utan träd? Kan det finnas en trivsam miljö utan träd där träd har funnits? Kan det finnas en balanserad helhet utan en ansvarsmyndighet som ser till den genom avvägningar för och emot?
Det lackar mot jul. Kyrkorna fylls – inte nu. Julsånger sjungs – inte nu.Människor träffas – inte nu. Träd fälls – nu.
”Rislaxen” – monumentet över sommarens musikal "Den lycklige laxen" har "gått i ide”, men finns kvar på strandkanten och påminner om det som kan komma fram i tö.