Inte så mycket smällande i bildörrar, hastigt ryckande i kundvagnar utanför affären, snabba steg genom butiksdörren som suckar.
En sådan lördag förmiddag hör jag några klara röster från ett annorlunda ekipage: en mamma på spark, en liten flicka i rosa sparklåda på väg att handla. Inga mobiler som stressar och utelämnar den andra som faktiskt finns där fysiskt närvarande. Saker och ting avhandlas i den ordning de dyker upp i sinnevärlden och tankarna.
Minns en vresig skribent som blev så glad på en Stockholmsgata en morgon: barnet i vagnen och modern bakom den i samtal med varandra. Ett fint sätt att ta sig till dagis. Ända tills att han såg barnets blick och mobilen som mamman så livligt pratade i.
På vintern är det skönt att inleda helgen med spark på älven. Det finns en plogad bana och sparkar som man fritt får låna – en kulturgärning av kommunen. En ung besökare från huvudstaden var fascinerad av sparkarna men tordes inte låna en: tänk om det var olagligt och var skulle man betala? Knappt en mil från Pajala centralort kan man dessutom starta sin spark- eller skidtur i ett land och efter några hundra meter hamna i ett annat, om man väljer att åka österut. Detta har många tornedalsbyar tagit vara på genom sina olika arrangemang. Det tycker jag är fantastiskt och väldigt rätt i tiden. Vi ska ju krympa våra klimatavtryck och här kan man göra ”en utlandsresa” med minimal skadeverkan. Det närliggande, det historiska, musklernas kraft (men inte på kolossala tävlingar med svåra konsekvenser för naturen) må komma till heders igen.
Men tittar man uppåt kan man se jetstrimmorna på himlakupolen. Ännu för några år sedan väckte de även hos mig en stark längtan till fjärran länder. Ett plan på väg till Kina ovanför mitt huvud – att vi är en del av världen! Nu vet vi – eller borde veta – vilket pris klimatet och i slutändan vi själva betalar för dessa resor.
Jag har allt svårare att slå ifrån mig tanken att corona-epidemin kan bromsa vårt tokflygande och bli en oavsiktlig räddningsaktion för jordklotet. Vi känner ju till vad för slags luft man andas ombord på ett långfärdsplan.
Men på isen kan man stanna sin spark och bli medveten om vattnet under den och luften man andas. Utmärkt tillfälle att berätta för barn om materiens olika tillståndsformer. Och tänder man en liten brasa så ökar man trivseln och slipper frysa – häftigt så det förslår! Alldeles gratis.