Att tyda noter och hitta de rätta greppen var svårt, och utmaningen blev än större med en katt fastbiten och juckande i tröjärmen. En katt som varje gång jag skulle öva på läxan misstog de gälla tonerna för en löpande honas lockrop.
“En dag kommer du att vara tacksam” sa de vuxna och stoppade fingrarna i öronen. Dessa ord tvivlade jag på.
Blockflöjten. Den kommunala musikskolans grundinstrument. Underskattad och misshandlad av så många barnatänder. När den första kasserats utrustades jag med en i plast, och trots bitmärken som vittnar om att även den fått ta emot frustration, har den hängt med mig genom livet. Ur någon låda har den då och då dykt upp och inbjudit till spel.
Den här krönikan är tänkt att vara ett slags hyllning till musikläraren Anders Drugge, han som för cirka trettiofem år sedan lärde mig spela blockflöjt. För bara två år sedan blev vi arbetskamrater i Övertorneå. Jag som bibliotekarie och han som samordnare för kulturskolan. I alla år däremellan hade han fortsatt att undervisa i musik i östra Norrbotten, tålmodigt arbetat för kulturens ställning i skolan. Kulturarbetare som han uppmärksammas sällan, och krönikan borde ha skrivits mycket tidigare, men som ofta vaknar man först när det är försent.
Jag har alltid gillat blåsinstrument, speciellt saxofon. Att jag skulle lära mig spela var dock aldrig tanken. Inte förrän blockflöjten återigen visade sig i gömmorna, samtidigt som jag på jobbet inspirerades av Anders. Det kom då till min vetskap att greppen på saxofonen nästan är desamma som på blockflöjten. Att köpa en saxofon kändes plötsligt helt rätt.
Det sägs att den kommunala musikskolan lagt grunden för den svenska musikbranschens framgångar, därmed borde blockflöjten få ta åt sig en del av äran. Likaså Anders och hans gelikar som jobbar i motvind men som aldrig tycks ge upp. När Anders nu nyligen gick bort blev det omskakande tydligt hur mycket han betytt för så många människor.
På den musikaliska nivå jag själv befinner mig har jag sent omsider förstått vad jag förutsågs vara tacksam över; allt det jag fått gratis till mitt nya intresse. Att få öva ifred är idag inget problem. Husets kattherrar flyr långväga från saxens bröl. Den hörs genom isolerade väggar, över hela byn, ja kanske ända upp till Anders i himmelen. Stackarn.