Det är livsfarligt med sjukvård
Dottern är hemma och sjuk igen. Den här gången skulle det troligen vara en god idé att utnyttja antibiotika som hjälp till en skadskjuten kråka som haft svårt att komma på fötter. Men beskedet är negativt.
Så nu är den på spåret igen, den halvgalna sjukvården. Jag tycker själv att man i och för sig ska vara restriktiv med antibiotika. Men med mitt förstånd försöker jag ändå få någon ordning på logiken i olika resonemang. För när halsflussen slår till hos folket, då rekommenderar läkarna Magnecyl med hänvisning till risken för att behandling med antibiotika kan skapa resistenta bakterier.
Så kom rapporten häromveckan, att dessa tåliga bakterier nu skördar i stort sett lika många liv som trafiken. Tusentals dör, för att uttrycka sig i klartext.
Men det som chockerar är logiken, att hålla igen med huskursbehandlingarna, då sanningen är att resistenta bakterier egentligen mest härjar på sjukhusen. Minst var fjärde drabbad har fått smittan av själva sjukvården. Det är alltså i botgörarens egen regi som epidemierna frodas. Och allt detta kunde man ju räkna ut redan på doktor Semmelweis tid, att om man samlar allt sjukt på ett och samma ställe och låter sköterskor och doktorer springa runt och smitta ner patienterna, så får man en del problem på köpet.
Det är sålunda befäst, och jag har ju skrivit om detta tidigare, att det stundtals är livsfarligt med sjukvård. Och med fakta på bordet fortgår det mesta som förut. Fler piller till folket. Fler resistenta bakterier. Men ingen haverikommission sänds ut, trots alla dödsfall.
Strax efter att denna nyhet blev känd så kom ännu en årlig rapport ut i media - de ofattbara siffrorna att närmare var tionde patient också skadas av sjukvården. Tre procent av alla skador leder till döden. Även här låter haverikomissionerna vänta på sig. Ingen verkar höja på ögonbrynen.
Ovanpå detta kan vi lägga sjuksköterskestrejken med den enkla och råa analysen att en sjuksköterska ju egentligen inte tjänar så dåligt, inte jämfört med många andra. Men en sjuksköterskas största problem torde ju vara att de så ofta umgås med så många överavlönade läkare.
Det blir förstås ett dagligt hån, precis såsom de heliga psykiatriläkarnas lönerevolt på Sunderby sjukhus har sin egen logik. För inte heller psykiatrin har ju haft särskilt mycket att skryta med de senaste åren. Är det nån som hört någonting positivt sägas? Flödande rapporter kommer om dålig vård. Och då torde ju logiken bli att dessa ST-läkare inom psykiatrin, som har ett så stort ansvar för denna undermåliga vård, alltså vill ha mer betalt för detta betungande ansvar för undermåligheten.
- Det är så jobbigt för oss att utföra ett så dåligt arbete att vi måste ha mer betalt.
Förlåt för min provokation, men är det inte så man kan se det?
Detta sker dessutom mitt framför näsan på sjuksköterskorna. Det måste vara därför de vill strejka.
Och jag...tror att jag genast måste kräva högre arvode för mina krönikor.
Så jobbar vi med nyheter