Nya fall, nya mystiska symptom och den desperata jakten på immunitet.
På nätet spekuleras det friskt kring olika lösningar. Det ena förslaget mer fantasifullt än det andra. Teer, oregano, kolloidalt silver, essentiella oljor, bastu och vodka, gurgling av varmvatten, inandning av hårtorkars varmluft och insprutning av rengöringsmedel i lungorna. Desperation verkar mycket ofta leda till dumhet.
Vårens nattljus tränger in genom persiennen. Katten rullar ihop sig och lägger huvudet på tassen. Han vakar genom smala ögonspringor, väntar på att kusten ska bli klar. Vattenglaset på nattduksbordet är förbjuden frukt och därför ack så åtråvärt. Så snart jag somnat kommer han att runda mig vid fotändan och kort därefter nå sitt mål.
Jag tänker på alla katter jag genom åren tagit på bar gärning. Ögonen njutningsfullt slutna och tungan rytmiskt lapande. Och alla de gånger jag vaknat upp törstig utan att veta om där druckits eller ej, men varit för lat för att hämta nytt och därför ändå tagit en klunk.
Usch, man kan ju bli sjuk. Jag vet. Sanningen är dock den att jag väldigt sällan drabbas av några åkommor. ”Immunförsvaret arbetar bäst under attack”, sade professor Agnes Wold nyligen till tidningen Femina, hon nämnde också något om att man kan ”lura igång det”.
Tankarna som fortfarande är kvar i coronakontexten börjar nu dra iväg. Katterna kan tydligen lindra magont, depression och högt blodtryck, varför skulle de då inte kunna skydda oss mot andra sjukdomar, till exempel ge oss ett immunförsvar som sätter stopp för covid-19? Det jag alltid trott vara en självisk handling är kanske istället en gåva från dessa gudomliga väsen. Instinktivt vet de hur de ska överföra baciller vi aldrig självmant skulle släppa in i vår kropp. Via vattenglaset.
Gula ögon öppnas och sluts. Då jag tycks ovanligt pigg ikväll struntar han i att låtsas sova och återupptar istället sin kvällstvätt. Det verkar finnas områden vid svansroten som ännu inte fått sin rengöring. Eller så behöver de bara extra översyn.
Jag ser redan rubrikerna framför mig: ”Kattvatten stoppar Corona”. Jag blundar och djupandas, infogar låtsassnarkningar. Snart känns skälvningarna i madrassen och ett försiktigt plaskande ljud kan anas. När det upphör greppar jag glaset. Desperation leder ofta till dumhet, eller varför inte till Nobelpriset i medicin?