Den svenska frigjordheten är som ett gammalt plåster
Foto:
De nickade ivrigt.
- Vi är glest befolkade också, skröt jag. En hel strand kan man få ha alldeles för sig själv.
Min hustru tog en klunk från sitt ölstop och sa:
- Vi kan till och med springa omkring nakna på gräsmattan.
Detta infogade hon liksom för att förtydliga den totala avskildheten. Den ödsligaste av alla glesheter.
Det var då amerikanarna började skruva på sig och en mycket kort stund efteråt reste sig från bordet, lämnade lokalen och satte sig på uteserveringen fastän det var en råkall kväll i november någonstans bakom Covent Garden.
Vilka idioter vi varit. Att skryta över nakenheten för främlingar på det där viset. Förmodligen såg de oss som tämligen suspekta. Anarko-erotiker från det fagra och rena Sverige med orgier på gräsmattan. Och visst, nog har man ju hört talas om Swedish Erotica... Den utsvävade, svenska sexualiteten.
Men på gräsmattan får man mest bara stickor och myrbett i stjärten. Inga tokorgasmer direkt.
Jag menar: Det finns bekvämare miljöer att idka sex på.
Hursomhelst är den svenska frigjordheten numera mest som ett gammalt plåster.
Särskilt frigjorda är vi nog inte om man granskar sömmarna på kalsongerna.
Däremot har vi nog ett mer avslappnat förhållningssätt till just nakenheten. Man får, så att säga, skilja på äggen och äggpaketet.
Men man måste känna till fakta om det här äckliga klimatet vi bor i för att förstå helheten, att vi nu på vårkanten tinar som isbitar i en varm tekopp. Mer än 10 plus och vi dyker genast ner i garderobens gömmor och letar fram fjolårets shorts. På med sandalerna dessutom!
- Det var så varmt att man kunde ha baddräkt i trädgården i dag, skryter en Gudrun eller Kerstin i vindstilla söderläge även om termometern bara visade 16,2.
- Men i solen måste det ha varit varmare, säger hon som om man kunde lura upp lufttemperaturen med ett vindskydd.
Jag har sagt det förr, att det är konstigt att vi norrbottningar överhuvudtaget intresserar oss för båtar och utomhusmöbler. Vi hinner ju knappt ta ut dem förrän de ska in i förråden igen.
Men det är kylan som gör oss orädda för nakenheten.
Här låg förut en dryg meter snö. Här var förut både älvar och hav täckta med is. Tacka fan för det, våra kära korttidsbekanta från USA.
Förstår ni inte?! Hela vårt liv är som en enda långkalsong. Tacka fan för att vi är saliga över att få dingla med bjällrorna på gräsmattan en tisdag i juli. Det blir ju ändå bara en dag, enda dagen på hela året då temperaturen nådde över 25 plusgrader.
Därför kan jag bli alldeles pigg i hela hjärtat en vårdag som denna, för jag kan få äran att skönja en fotknöl i ett par lätta skor utanför Shopping i Luleå. Därför älskar jag att det finns norrbottningar som visar bleka ben en 15-gradig majdag trots att det finns stackmoln på himlen och risk för regnskurar enligt prognosen.
Den muslimska slöjan döljer - vare sig devisen kommer från religionen, prydheten eller saligheten. Men förstå att slöjan kommer från den nakna världen där termometern nästan aldrig visar under 20 plus.
Den kalla och nakna saligheten i norra Sverige, där termometern nästan aldrig visar över 20 plus, här hatar vi tubsockar och halsdukar.
Vi avgudar den avklädda fotknölen.
Så jobbar vi med nyheter