Jag hade velat säga att jag är ledsen över att Kirunafestivalen inte kommer genomföras i år heller, men det är jag inte.
Frågan är om det ens är en nyhet att arrangörerna ställer in. Det hade varit betydligt mer uppseendeväckande med en fullsmockad festival om tre månader. Nu kom beskedet som gör att alla Kirunabor i lugn och ro kan planera sina semestrar efter att ingenting roligt händer i år heller.
Visst är det tråkigt, men livet är för jävligt och just nu suger det.
Vi har vant oss vid att skjuta upp saker så många gånger nu att ingen riktigt tror på någonting längre. Kirunafestivalen 2022 hade kunnat passera som ytterligare en obetydlig kalenderflytt om det inte ... vänta nu ... är det inte ..? Blir det inte ..? Jo, det blir det! Det blir ju sista Kirunafestivalen någonsin i gamla centrum. Och sista året på sponsringsavtalet med LKAB.
Det kommer alltså bli en avskedsfest till en stad och plats, med tre års inkubationstid i ryggen. Då kommer inget vaccin i världen kunna stoppa Kirunafestivalen – det kommer bli så sjukt.
Att LKAB säkrat upp de ekonomiska förlusterna och gått in som snuttefilt betyder egentligen ingenting i det här läget. 2022 är sista året då alla de som bor, har bott eller drömt om att bo i Kiruna har möjlighet att fortsätta som förut. Det är sista chansen för det statligt ägda gruvföretaget att visa hjärta innan de tvingar bort folket.
Och eftersom hjärtat består av pengar – visa pengarna!
Kirunafestivalen 2022 förtjänar att bli mer än minnesvärt, det borde sätta avtryck djupare än gruvschakt. När en av landets mest enträgna festivaler tvingas flytta på sig ska den agera utflyttningsfest för hela stan. En sådan där fest då en struntar i vad grannarna tycker och om det blir märken i golvet.
Det spelar ingen roll om det blir miljonsmällar och brakförluster – bara det smäller. Den här chansen dyker bara upp en gång och vi kan spara på krutet fram till dess. Att mellanåret 2021 blir utan stadsfest är skit samma, ingen hade ändå känt sig bekväm med att akta sig för folksamlingar.
Det är i alla fall något att trösta sig med när allt annat är piss. Nästa sommar, i en tid då "smitta" och "symptom" förhoppningsvis mest används av nostalgiker, kan vi se fram emot att drabbas i stället för att isoleras.
Det kommer bli bra. Det kommer bli hur sjukt som helst.