Jag var på H&M häromveckan och prövade ett par jeans som var direkt plockade från åttiotalet. Härligt hög midja, stentvättade, pösiga på rätt sätt och en smickrande tightare skärning efter benen. Mitt älskade 80-tal! Och jag såg inte klok ut! Byxorna åkte av och jag köpte en enkel klänning i stället.
Jag funderar över hur vi formas av kulturen i stort. Hur kan någonting så populärt, och som jag stormälskade, bli så fel?
I mitten på åttiotalet var jag tio och några av mina starkaste minnen från den tiden är delar ur kulturen. Det kanske hände bedrövliga saker jag borde lyfta fram, ni får friska upp mitt minne.
En av mina favoriter var Jacob Dahlin. Minns ni honom? Hans program Jacobs stege körde igång i slutet på 1985.
Med inbjudna gäster och skumpa tog han över vardagsrummet och jag vill liksom minnas att jag älskade programmet. Kanske inte lika mycket som Dallas, men närapå.
På något sätt drömde jag om ouppnåeliga saker under kommande år. Jag har hittat brev där jag skrivit att jag ville bli som Stephen King. Jag har ingen aning hur jag tänkte, för jag har aldrig läst King, inte än i denna dag. Men jag antar att mina referensramar var små, och förblev det också är jag rädd. Att jag önskade att bli Miss Universum kan vi låta bli att prata om.
Jag minns Samatha Fox bröst, Jerry Williams mun, Av månsken växer ingenting, som var en serie jag såg sent på kvällen, Hajk och Sighsten Herrgård. Och Kristina Lugn. Hennes hår. Hennes röst. Och sen tog det typ tjugo år innan jag fattade att hon var min idol.
Hur ser det ut idag då? Jag har inte riktigt fått grepp om kaoset. Lever vi friare i kulturen? Jag tänker att förr var det konflikter kring om någon stod stilla i ett, två, tre – ost! Idag verkar konflikternas centrum ligga på nätet. Det är som om det vore prispengar på att kritisera andra. Samatha Fox bröst byttes ut mot en massa människor som blir äcklade över att någon ammar sitt barn offentligt.
Jag har tre kids, två vuxna söner och en dotter på tretton. De verkar dra åt the basic hela bunten, så att säga. Men vad är den enkla linjen idag? Finns den där någonstans om man bortser från herrbröstvårtan som går att klippa ut för att ingen ska bli kränkt? Jag känner rent spontant att livet med axelvaddar och nittioöresklubbor vore back to basic.
Är det egentligen inte ganska mycket som har hänt på så kort tid? Vi klev ut ur åttiotalet och in i en värld där folk verkar fara illa på många sätt. Hur påverkas vi av kultur, har ni några tankar kring det? Ordet är fritt!