Vilken typ av barn det blir får väl framtiden utvisa. Eller kanske framför allt vår förmåga att uppfostra det. Åtminstone när det gäller sådant man rimligen borde kunna påverka. Inte hur satt barnet blir, hur gröna ögon det kommer att bära eller hur stabbiga ben det skall stå på. Utan hur det ser på världen och förhåller sig till den.
Alltid då och då hör man folk säga att ett barn är en liten miljökatastrof i sig. Att bland det värsta man kan göra mot klimatet är att skaffa ett sådant. För har man barn, ja då bara måste man uppdatera garderoben var femte vecka, köpa barnmat på glasburkar, bränna pappersblöjor till förbannelse och bygga nytt garage för att rymma den där parken av splitternya rullande fordon man absolut måste inhandla. Annat vore nästan oacceptabelt. För man vill väl sitt barn bara det bästa?
Att den där lilla krabaten inte per automatik behöver fungera som ett större kemikalieläckage så fort den krupit ut talas det kanske lite mindre om. Förmodligen är det väl det där ständigt överhängande kravet på att hålla hjulen rullande som är boven. Att vi är så oerhört fastlimmade vid ett särskilt sätt att leva att vi nästan hellre funderar på att begränsa antalet barn än att begränsa antalet bilar. Bensinbilar såväl som elbilar; bägge sorter borde nog kunna växlas in mot ett par barn.
Bortsett från att äta, pinka och sova är det där med barn det kanske mest gemensamma människan har. Alla kan inte få och alla vill inte ha, men nya ungar ser ändå ut att årligen komma till världen i en fortsatt strid ström. Så är det någonting åtminstone vi i västvärlden inte har brist på, så är det allt som har med barn att göra. Rubbet. På loppisar och nätet, i föräldrahem, föräldrars föräldrahem och hos vänner med eller utan barn. Om inte gratis så i alla fall nästan.
Frågan borde inte handla om huruvida man skall eller inte skall skaffa barn. Där gör diskussionen ingen verklig skillnad för klimatet. Det måste handla mer om hur vi uppfostrar barnen, att varje par som bestämmer sig för att skaffa en liten också behöver bestämma sig för att inte uppfostra den till att bli som ett kolkraftverk. Och ett led i det, det borde vara det att lära barnet att funktion måste gå före form, att den här planeten inte längre orkar med att vi fortsätter slänga vad som fortfarande fungerar.