Världen kryllar av bevingade ord, så många att Pelle Holm lyckats få ihop en 378 sidor tjock bok med just den titeln, Bevingade ord.
Alla slänger vi oss då och då med ”Et tu, Brute” även om Caesar troligen inte sa så när han låg knivhuggen på backen. Dels för att framstående romare föredrog att prata grekiska, och dels för att det i själva verket var Shakespeare som lade orden i hans mun drygt 1 600 år senare.
Men det finns bevingade ord som inte flyger lika långt utan hovrar mer lokalt på kortare vingar. Jag tror att de flesta familjer har sina fasta uttryck som är bra att ta till i specifika situationer eller när man inte har nåt annat att säga. Ofta är orden sagda av nån sedan länge död släkting som genom att säga något mer eller mindre genomtänkt fått evigt liv.
”Ta veskan du” är ett vanligt säg i min familj. Det härstammar från Astrid, en kvinna som vid just det här tillfället ville dölja sin lantliga bakgrund och prata ”fint”. Och vad är finare än att ersätta ä med e? Fråga vilken stockholmare som helst.
Vissa påståenden kan så split i hela familjer men kan med tiden komma att vara bra att ta till när man till exempel på ett effektfullt sätt vill att sätta punkt när en diskussion inte leder dit man vill. Det kan förslagsvis ha sin upprinnelse i ett byggprojekt på en bruksort i södra Norrland.
Jag har släkt i Hälsingland. I Iggesund skulle det på 50-talet byggas en ny samlingslokal.
Arbetarna på bruket tyckte förstås att det skulle heta Folkets hus medan tjänstemän och affärsidkare höll på medborgarhus. Hos gammelmorbror Ingvar och hans fru Elin hade släkt och vänner samlats för att diskutera det oerhörda i att nån kunde tycka att medborgarhus ens var på tapeten. Hos Ingvar och Elin bodde även Elins syster Frideborg. Hon var snäll och rar men hennes åsikter var det sällan någon som brydde sig om. Men den här kvällen väckte hon sannerligen uppmärksamhet.
När alla andra var överens om att de var villiga att gå i krig för att kalla nybygget Folkets hus reser sig plötsligt Frideborg och säger med hög och tydlig stämma: ”Jag för min del tycker att det ska heta medborgarhus!”
Det var som att tiden stannade, alla stelnade till och klassförrädaren Frideborg fick gå och lägga sig.
Ett annat stående uttryck som jag hittills aldrig funnit något naturligt tillfälle att använda men gärna säger ändå har en något oklar bakgrund. Jag känner inte personerna som figurerar i historien men skulle gärna vilja veta vilka de var. Uttrycket är så att säga ärvt av en vän till familjen som hörde en liten pojke säga det och det har dykt upp med jämna mellanrum sedan början på 60-talet.
”N’Jerry, grabben hennesch a’Mona, han som har en Kustomlajnom, han säg att he synsch baki ändan om he jär en kattox’.” Så lyder uttrycket, försök pilla in det i ett samtal den som kan. Men det sätter onekligen fart på fantasin så om någon som befann sig i norra Västerbotten kring 1963 och känner en Mona vars kille Jerry hade en Ford Customline och var fenomenal på att könsbestämma katter får de gärna höra av sig.
...som avslutar med ett sista klokt citat: ”Tok gjorde som tok sa.” Något som blir extra tydligt ett valår.