Beskt nyårstal till intighet och krigsherrar
Vilket målsnöre. Äntligen är vi precis på andra sidan av den mest bisarra högtiden av alla. God jul har ersatts med God Fortsättning, och snart klingar allting av till intighet och vardag igen.
- ... att snart ska vi alla dö och jag har ännu inte lyckats klura ut hur jag ska ta mig dit på bästa sätt.
Så sa jag och tyckte efteråt att det var en alldeles förtjusande formulering, väl värd att använda fler gånger. Och att jag inte kunde ha sagt det bättre själv.
Detta kanske var högfärd, sagt i skuggan av julen anno 2008 och känslan av att tiden sakta rinner iväg till intighet. Att vi traskar omkring alldeles för mycket i ren slapphet och okunnighet. Den där känslan blir starkare för varje dag, att snart ska jag dö och då har jag egentligen inte tid att slösa bort allt på halvmesyrer. Jag söker fortfarande efter det riktiga livet, och en värld där det inte är så förbannat farligt att säga till varandra bara precis som det är.
I stället blir det som när TV24 Norrbotten gjorde en Jay-walk (ni vet som Jay Leno i amerikanska tv:n) och frågade menigheten på stan här i det kalla norr vad trettonhelgen egentligen var för en liten tingest i verkligheten.
Ett par personer hävdade med bolmande andedräkt att det var tretton dagar efter jul och alldeles visst hade med någon slags korsfästelse att göra. Det var förmodligen någon snubbe som nog hette Jesus...jo så var det nog alldeles absolut säkert...som återuppstod...eller spikades upp...eller nåt sånt.
Jag tänker att nog är vi duktiga här i Sverige. Vi är så förbannat sekulariserade intill berömmelse, mer sekulariserade än en gammal trätunna, så vi skiter fullständigt i vise män, myrran och hela spektaklet, bara vi får röda dagar så vi kan supa oss fulla och ge varandra meningslösa nyårslöften om att gå ner i vikt. Löften vi glömt redan till nästa suparhelg.
Han måste vara bitter, tänker motståndaren förmodligen, som ger sådana här beska nyårstal på spaltplats i tidningen. Kan det verkligen vara så att han får betalt för den här smörjan? Han kunde väl hellre skriva någonting positivt om de här fina högtiderna.
Tomten kom, med gåvor från Elgiganten och presentbutiken. Bärbara datorer och doftljus. Sedan kom raketerna, och då tänker jag inte alls på nyårsfirandet här hemma. Jag tänker på Gaza. Men man kanske känner sig mer tveksam till att avfyra raketer i Gaza city "för nöjes skull". Sådana som skimrar i olika färger alltså, och inte bara lämnar röda blodfläckar, träsplitter och krossad betong efter sig.
Det är sannerligen att trotsa helighet, att starta krig under en julhelg.
Dubbdäcken brummar mot isiga vägar, och sjuåriga dottern sitter i baksätet när pappa lyssnar på Ekot.
- Vem var så dum som kom på att bygga krigsbilar, säger hon plötsligt. Det är det mest onödiga i hela världen.
Hon säger det med barnets naivitet. Man kan vifta bort det som romantiskt dravel. Men faktum är att hon bara råkar vara klarsynt, och hon har rätt. Så rätt som någon kan ha. Vem fan är så korkad att hon bygger krigsfordon till mänsklighetens ve!?
En renhet personifierad. Som ett barn i sin krubba, född på denna dag...eller vilken annan jävla dag som helst. Det är ett hoppfullt uttalande på denna sida om nyår, bättre än mitt...om att vi alla snart ska dö och att bästa sättet att komma dit ännu inte blivit uppenbarat.
Så jobbar vi med nyheter